Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14–15 - C. H. Hallendorff: Behöfves en revision af riksdagsordningen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-
Behöfves en revision af riksdagsordningen?
SIGURD HANSSON: Om ordningen vid val till svenska riksdagens andra kammare (5 4 sidd.
Lund, I 893).
Det har snart förgått tre årtiortden, sedan den sista ståndsriksdagen under
svenska folkets växlande jubel och sorg åtskildes å Stockholms slotts rikssal.
1866 års riksdagsordning har hunnit blifva pröfvad af en mera kompetent do-
mare än de många, som åren 1862-65 mönstrade dess bestämmelser, af den
praktiska erfarenheten. Har hon stått profvet till Sveriges båtnad eller hafva
de forna vedersakarne blifvit sannspådda? Ett ligger i öppen dag: vårt land
har sedan 1866 - vare sig skulden är riksdagsordningen eller ej - någon
tid fått röna, hvad det kan gälla, när ett af mycket begränsade klassintressen
starkt sammanbundet parti hotar vrida statsrodret ur villrådig regerings hän-
der för att nyttja statsskeppet { egna intressens frakttjänst. Men det har ock
visat sig, att den svenska hemmansägareklassen genom statstjänstens praktiska
öfning och under ansvarets både tryckande och lyftande känsla förmått små-
ningom höja sig ur de ensidiga klassfördomarne till en mera frigjord blick på
tingen, låt vara att liberalismens ofta importerade fraser ej öfva inverkan på
deras sundt realpolitiska uppfattning.
Det rena bondevälde, hvars spöke man 1865 trodde sig skymt1, är väl
nu förbi. I stället upprepas den forna historien: andra, mäktiga samhällslager
larma utanför riksförsamlingens dörr och fordra denna för sig upplåten - på
vid gafvel eller blott på glänt kan just kvitta - för att de själfva s-
kola få
leka samma lek som bondemännen efter 1866 under ett par tiotal år. Och
får man tro många af våra dagars röster, så är denna en gång så motjublade
1866 års R.O. föga bättre än ett vidunder af antikverad lagstiftning. Andra
anklaga henne samtidigt såsom rätta ursprunget, eller åtminstone vägrödjaren,
ej mindre för det forna bondeväldet än ock för våra dagars allt högljuddare
rösträttskraf.
Det är icke mm afsikt att uppräkna de anklagelser, som sålunda fram-
ställts eller anföra arrdra, som med saP-1ma fog kunde göras. Blott ett exem-
Svensk Tidskrift 1893. I4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
