Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14–15 - C. H. Hallendorff: Behöfves en revision af riksdagsordningen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEHÖFVES EN REVISION AF RTKSDAGSORDNINGEN ’?
pel ! Det har sagts, att frågan om den politiska rösträttens utsträckning tro-
ligen befunnit sig i ett annat läge, om jämlikt det ursprungliga stadgandet i
regeringsformen initiativet i grundlagsfrågor alltfort förbehållits endast åt konung
och konstitutionsutskott; då skulle nämligen många omogna reformproj’ekt aldrig
komma inför riksdagen. Bortsedt från möjligheten att bryta med en praxis,
som trots sin grundlagsstridighet och trots de ifrigaste ansträngningar visade
sig alldeles outrotlig och som nödgadt konstitutionsutskottet att vid grundlags-
ändringar alltmera upptaga äfven inom riksstånden framförda projekt - en
praxis, som konsekvent ledde till I 866 års bestämmelse om initiativet i dessa
frågor - så är det högst problematiskt, hvilken vinsten af en slik återgång
till äldre ståndpunkt blifvit. Skulle verkligen läget vara i någon mån bättre,
om ett spörsmål, som nu kritiskt belyses i kamrarr:ie och åt hvars lösning den
bättre pressen ägnar allvarlig uppmärksamhet, om detta spörsmål tillsvidare
endast utlades å folkmöten och i agitationsklubbar för att kanske helt ovän-
ta<lt 1 revolutionär brytning tilltvinga sig_ en för alla öfverraskande lösning?
Med än mindre fog kan man påstå, att det just är riksdagsordningens census-
bestämmelser, som a 1st r a t rösträttskrafvet. Det är ju personer och lefvande
intressen som bestämma utvecklingen, vare sig denna går med eller mot de
lagar, som skulle reglera dess lopp. Klena formella lagbestämmelser kunna
på sin höjd förrycka en sund utveckling; väcka de stora tidsrörelserna, förmå
de lika litet som de fiffigast uttänkta lagformuleringar hindra dessa att tränga
fram till något slags lösning.
Mera anledning har man haft att klaga öfver den förskjutning af konungs
och riksdags ömsesidiga maktställning, som faktiskt ägt rum, men hufvudorsa-
kerna äfven härtill ligga utanför _riksdagsordningens stadganden. Dessa själfva
däremot synas mig lämna flere, högst viktiga klagepunkter.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
