Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 14–15
- C. H. Hallendorff: Behöfves en revision af riksdagsordningen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEHÖFVES EN REVISION AF RIKSDAGSORDNINGEN’?
skulle så undslippa den - visserligen ej troliga - möjligheten, att mom en
vid årskiftet efter allmänna val samlad riksdag mandater utgå för en mängd
ledamöter af andra kammaren och nya män midt under sessionen inträda.
* *
*
Så mycket har vid olika tillfällen sagts och skrifvits till kritik af vår
nuvarande riksdagsordning, att man nästan ville om denna anföra orden: »det
goda däri ej nytt, det nya ej godt». Åtminstone finner man åtskilligt af det
nya väl litet genomarbetadt. Likväl är domen alltför kategorisk. Och man
må akta sig att tro, att det gamla som bevarats utan vidare är godt. I mot-
sats till den närmare anslutning till det forna som jag nyss yrkade, må på-
pekas ett annat fall, där en grundligare nydaning synes önskvärd. Det gäller
utskottsväsendet.
Strängt taget har väl denna för Sveriges statsskick egendomliga institution
mistat den ursprungliga grunden för sin tillvaro i och genom fyrståndsrepresen-
tationens upphörande. Det var i äldre tid bekvämare för konungen att under-
handlande med några få de mäktigaste ståndsmedlemmar sätta sin vilja igenom,
än om sakerna genast gått till afgörande i riksståndens plena. Men i samma
utskott funno dessa stånd själfva kraftiga maktmedel, befordrare af deras starka
samverkan, äfven trots regeringsmakten. lVIinnet af de regerande utskottens
tyranni dref 1809 års gnmdlagstiftare att begränsa utskottens uppgift till att
hufvudsakligen endast bereda frågorna och så underlätta samarbetet mellan
stånden. Våra riksdagsannaler i detta århundrade vittna emellertid, huru man
i tillämpningen frångått grundlagens mening. Kungamaktens gradvisa sjunkande,
riksdagens stigande känneteckna hela detta tidehvarf, och därvid hafva utan
gensägelse utskotten varit riksdagens starkaste häfstång. Huru skulle väl ko-
nungens inflytande på statsregleringen kunnat så mycket skjutas åt sidan, om
icke statsutskottet varit?
1866 borttog man naturligtvis alla numera öfverflödiga stadganden om
förstärkta utskott rn. m., men tog för öfrigt för själfklart, att ingen ytterligare
åtgärd tarfvades - det lama försöket med tillfälliga utskott (hvarom mera
nedan) kan alldeles lämnas ur räkningen. Trots de små begränsningar af ut-
skottens makt, som så eller i detta sammanhang gjordes (bl. a. den ofvan
nämnda om initiativet i grundlagsfrågor), sammandrager sig alltjämt riksdags-
arbetet i hög grad inom våra ständiga, eller särskilda utskott. Och dessa äro
åtminstone för den stora allmänheten utanför riksdagen ungefär lika hemliga
som fordomdags det stora se.kreta utskottet. Det hänger ej så mycket på deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 19 16:15:32 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1893/0434.html
