Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14–15 - S. A. Fries: Betydelsen af kyrkomötets beslut den 30 Sept. 1893
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Betydelsen af kyrkomötets beslut den 30 September
1893 angående svenska kyrkans lära.
Lördagen den 30 september, några minuter mnan klockan slog 12 mid-
natt, antog det svenska kyrkomötet efter en debatt på öfver 9 timmar det
förslag till bestämmelse af svenska kyrkans lära, som af landshöfding Sjöcrona
föreslagits i en reservation till kyrkolagsutskottets betänkande. Enligt kyrkomö-
tets åsikt skulle Kap. I § 1 af Kyrkolagen hafva följande lydelse: »Svenska
kyrkans lära är den rena evangeliska, som, grundad i Guds heliga ord, det
gamla och nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter, är antagen ge-
nom den oförändrade Augsburgiska bekännelsen af år 1530 och Upsala mötes
beslut af år 1593 samt i hela Konkordieboken förklarad.» Med 30 röster mot
28 anslöt sig kyrkomötet till denna formulering af bestämmelsen angående sven-
ska kyrkans lära. Visserligen kan man säga, att segern var en Pyrrhus-seger,
i fall man ser på den stora minoriteten. Men en djupare eftertanke skall tvif-
velsutan fälla en motsatt dom. Ty om man besinnar, att segrarne hade att
bekämpa de flesta domkapitels, högsta domstolens, riksdagens och Kongl. maj:ts
mening, på hvilka myndigheters åsikt motståndarne kunde stödja sig, så var
segern snarare att likna vid en den makkabeiska frihetsstridens hjältedater. Det
var därför ej underligt, om en af kyrkomötets medlemmar yttrade, då man
hänvisade till alla dessa auktoriteter, de ord, som, hämtade ur Ps. I 19: 46,
utgöra motto för den Augsburgiska bekännelsen: »Jag talar om dina vittnes-
börd inför konungar och blyges icke!»
Den, som af medlemmar i kyrkomötet hört, huru denna fråga on1 kyr-
kans bekännelse blifvit för de fleste en samvetsfråga, hurusom för mången nat-
tens hvila och ro förlorats på grund af inre öfverläggningar med sig själf öfver
detta ämne; då man vidare vet, att i en stor del af Sverige, särskildt den
Schartauanska delen, Konkordieboken i svensk öfversättning, - att nu ej tala
om den lilla katekesen, - är ett arbete, som äfven i torftiga hyddor har en
plats bredvid Bibel, psalmbok och några få andra böcker, då vidare tusentals
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
