Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14–15 - Ellen Key: En förklaring. Med anledning af Eva Fryxells uppsats: »Kvinnliga författartetyper etc.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FÖRKLARING.
sofi kallas agnosticism; dess etiska ståndpunkt kännetecknas framför ailt genom
läran om egoismens och altruismens lika berättigande.
Fattad i denna mening har naturalismen haft stort inflytande på de tre,
som typer för den samma framställda, kvinnorna. Men kvinnor visa ej sällan
gent emot systemen samma ologiska fallenhet som diktarne: att taga på alla
händer. Och äro de på en gång kvinnor och diktare - som A. Ch. Leffler
och Sonja Kovalevsky - äga de aldrig en schackbrädslifsåskådning med svart
och hvitt i bestämdt afgränsade rutor. De kunna ur kristendomen hämta im-
pulser liksom ur evolutionismen; socialismens kraf kunna af dem bli behjärtade
på samma gång som individualismens och öfvermänniskans anspråk synas dem
hafva sitt berättigande lika väl som demokratens program.
Dessutom afgör icke lifsåskådningens art att man äger religiositet och
idealitet eller icke. Man äger båda delarne i främsta rummet till följd af sitt
temperament, och därför finner man lika ofta religiösa ateister som materialisti-
ska idealister. Blott om man gör mystik, fattad som underverkstro, till villkor
för religion, då kan denna icke finnas på samma gång man omfattar en, på
lagbundenhetens begrepp grundad, lifsåskådning, som t. ex. evolutionisrnens.
Men den slags mystik, som är en djup förnimmelse af och vördnad för till-
varons alla hemlighetsfulla krafter, uteslutes icke däraf, att lagbundenhetens
stora sanning genomträngt ens medvetande och ej heller ligger det i denna
sannings art något, som hindrar att den själf kan varda omfattad med religiös
hänförelse, ty religion är allt, som upplyfter våra hjärtan.
Innan man, på alla områden, lär sig ski]ja mellan skaplynne och åsikter,
kommer man att göra ständiga psykologiska felslut af det slag, som Eva
Fryxells, när hon menar att de nämnda kvinnliga naturalisterna ansett hvarje
religiös eller idealistisk världsförklaring som bevis på en trång andlig horisont
emedan en af dem sade sig kunna umbära hvarje slags mysticism.
Icke heller bevisas de i fråga varande kvinnornas underkännande af all
idealism genom deras ställning till ett visst ideal. De kunna nämligen ha fått
syn på ett högre. Och att man kan ändra mening om idealet, utan att för-
lora sm idealism, därpå lämnar Eva Fryxell själf ett bevis genom i fråga va-
rande artikel. D,en vittnar om en liflig anslutning ti11 den Viktor-Rydbergska
uppfattningen af Kristus som idealmänniskan, en uppfattning, som Eva Fryxell
en gång fann innebära
"ringaktning af kristendomens grundelement, kärleken, ödmjukheten .. , . . Det mål, hvar-
till den ’ allmänna civilisationen sträfvar, har Rydberg uttalat i orden: ’antiken och kristen-
domen genomträngande hvarandra.’ Detta, den allmänna bildningens mål, är äfven den en-
skildes. Författaren 1
J själf har dock synbarligen icke uppnått det. · Och hvarför? Emedan
1
) Till Siste Athenaren. Citatet återfinnes i Tidskrift för hemmet VI årg. sid. 222.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
