Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14–15 - Ellen Key: En förklaring. Med anledning af Eva Fryxells uppsats: »Kvinnliga författartetyper etc.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442 EN FÖRKLAR1NG.
af sitt yttre vilja synas kvarhålla honom. Hon förlorade sig så, att jag först ej igenkände
henne, då hon inträdde till mig vid ett mitt besök i Paris, och när jag sedan utbrast: ’Är det
Sibirien, som så förändrat dig?’ svarade hon: ’Nej; Sibirien - det var ännu lycka. Det är
Paris, som gjort allt.’ Och så berättade hon det redan nämnda, med tillägget att Pavlenkoff
nu ville inspärra henne på dårhus, för att komma åt hennes förmögenhet. Vera fördes i sä-
kerhet och Pavlenkoff stannade i Paris, där han nu skrifver i ett ryskt regeringsvänligt blad."
Konflikten mellan dessa båda olika temperament hade Sonja Kovalevsky
ämnat skildra i en ny bok, men äfven den, ur denna konflikt ovanligt klart
framgående, ofta gjorda erfarenheten: att ett absolut offrande, åtminstone i alla
förhållanden två människor emellan, demoraliserar båda; och att det, hvad sär-
skildt den off\ande angår, undertrycker en så berättigad sida af naturen, att denna
undertryckta natur slutligen reagerar, och man blir hård, utan förstående mot
den, för hvilken man en gång storsint kastat bort hela sitt lif.,
Sonja Kovalevsky själf kunde fara öfver land och haf, gå genom eld och
vatten för sina kära, men hon hade svårt för alla de små dagliga hänsyn, hvilka
föllo sig så naturliga för A. Ch. Leffler. lVIen äfven Sonja Kovalevsky kunde
taga dagliga hänsyn, i och för fyllandet af hvad hon ansåg som en plikt. Så-
lunda voro denna, som njutningslysten så felaktigt bedömda, Sonja Kovalevskys,
hvardagsvanor de enklast möjliga, ·emedan hon ville afbetala skulder, dem hon
efter mannens död, ej lagligt men moraliskt, bundit sig vid. Äfven hon kunde
lifligt beklaga och önska godtgöra när hon vållat lidande. Så var t. ex. hen-
nes sista arbetsplan att skildra sin far, som hon sett framgå allt mer storsinnad
och förstående ur de svåra prof hans döttrar satt honom på, medan hon ej
förbisåg att, i fall döttrarne blindt underkastat sig honom, skulle denna hans
utveckling knappast ägt rum. Drag, sådana som de nu anförda, kunde anfö-
ras flera, och de borde fått mera plats i den biografi, som Eva Fryxell nu
ensamt hållit sig tiJl, för att genom Sonja Kovalevskys personlighet bevisa nJ,-
turalismens följder. Hon har ej medtagit det i biografien öfver A. Ch. Leffler
gjorda fullständigandet af Sonja Kovalevskys bild, utan försvagat dess vittnes-
gillhet genom konstaterandet: att biografien öfver Sonja Kovalevsky i Ryssland
rönt stort bifall. Hon kunde tillagt ett välförtjänt, ty den är ett i hög grad
genialiskt arbete. Men därjämte hafva från Sonja Kovalevskys ryska vänner
och fränder, liksom från vetenskapliga och vittra kretsar, många insagor blifvit
gjorda af samma art, som dem i biografien öfver A. Ch. Leffler. Då fråga
är om tvenne diktarinnor borde väl också deras litterära produktion tagits med
i betraktande, mnan de frånkändes blick för kärleken och den goda viljan, så
vida dessa ej följdes af öfverlägsen intelligens - se t. ex. i detta afseende_just
bilden af Vera Vorontzoff! 1
) Men såväl den svenska som den ryska författa-
1) Särskildt mot Sonja Kovalevsky blir detta förbiseende en orättvisa, ty hon blir däri-
genom dömd endast efter andras omdömen, icke efter egna uttalanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
