Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14–15 - Ellen Key: En förklaring. Med anledning af Eva Fryxells uppsats: »Kvinnliga författartetyper etc.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444 EN FÖRKLARING.
reformifrares karakterer - för att nu nämna blott ett par exempel af den om-
dömets ytlighet, som ej sällan är en synonym för konventionalism.
Konservatismen, denna kvinnans djupt betydelsefulla instinkt, blir tyvärr
ofta ett stöd också för konventionalismen. Ty kvinnorna äro ännu sällan så
personligt utvecklade, att ·de, i hvad de vilja bevara, skilja sken från väsen,
form från innehåll_, eller, om de urskilja, hafva de ännu sällan mod att välja
innehåll och väsentlighet, om flertalet yttrat sig för formen och skenet.
Har konventionalismen sålunda sitt bästa stöd hos kvinnorna, har den
däremot sin dödligaste fiende hos diktarne, särskildt de nydanande diktarne,
hvilkas kännetecken just är den djupa förnimmelsen af alla tillvarons ursprungs-
krafter, af alla dess väsentligheter. Ehuru konventionalismen också i eftersä-
garnes gestalt växer upp kring snillena - som det nyligen t. ex. skedde kring
den naturalistiska skolans målsmän, och nu är i full fart att ske kring symbo-
lismens - så är det nydanande snillet själf alltid en protest mot den konven-
tionalism, till hvilken någon, i och för sig berättigad, syn på lifvet eller kon-
sten förfallit.
Det geni, som med ett sla_
g här i norden grusade det föråldrade, kon-
ventionella kvinnoidealet, det sig under alla omständigheter offrande, var Ibsen,
när han sände Nora ut från man och barn för att fylla plikterna mot sig själf;
när han sålunda etsade in i det sedliga medvetandet: att troheten mot ens
egen personlighets utveckling, också för andras väl, kan vara den högsta af
all trohet.
Att äga personlighet eller icke, detta har varit den för Ibsen allestädes
afgörande synpunkten. Och från denna har han på mångfaldiga vägar kommit
till slutsatsen: att nutidsmänniskorna äro karakters1ösa, emedan de segla med
kristendomens »lig i lasten ». Ty att äga karakter, det betyder framför allt
att ens lif har samma riktning som ens ideal. l\1en nu bekänna de flesta
kristendomens ideal, som de icke kunna efterlefva, och följa böjelser, som de
ännu kalla synd. De blifva således, enligt Ibsens dom, halfva kristna eller
halfva hedningar, d. v. s. helt karakterslösa med sjuka samveten och brutna
viljor.
Och visst är att medeltidens helgon - framför allt som inmuradt - och
hednatidens kämpe - framför allt på vikingfärd – hvardera var en mera hel per-
sonlighet. Men hvardera var också endast en half människa. Och uppgiften
är icke att framkalla någon af de nu så sällsynta ensidigheterna, utan att be-
kämpa de båda nu så vanliga halfheterna, genom att människorna genom-
trängas af det ideal, harmoniens, hvilket kan rädda från karakterslösheten utan
att därför föra in i någondera ensidigheten: att helt undertrycka jagets rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
