Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14–15 - Ellen Key: En förklaring. Med anledning af Eva Fryxells uppsats: »Kvinnliga författartetyper etc.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E T FÖRKLARING. 445
e1ler nästans rätt. Att ingendera af de båda ensidigheterna, själfviskhet eller
osjälfviskhet, äro möjliga att följdriktigt genomföra, det framgår redan af en
mycket ringa eftertanke; och i själfva verket göra så väl förkunnarne af »herre-
moralens >
>
. som af den kristna moralens absoluta giltighet, sig själfva ovetande,
det tysta förbehållet: att alltid mycket få komma att obetingadt tillärnpa vare
sig den ena eller andra. Men att uppehålla ideal, dem man ej kan antaga
att hela mänskligheten skulle kunna uppnå, utan att därigenom råka in i orim-
liga följder, detta slöar idealitetskänslan genom att man lär sig betrakta ett
ideal som liktydigt med något outförbart. Och man hamnar sålunda i prak-
tisk materialism, så som nutidens af penningen behärskade samhälle till stor del
också gjort, eller i praktisk hedendom, sådan som krigens, allt under det kri-
stendomen predikas som lefnadsregel. En sak är att idealet bör ställas så högt,
att mänskligheten i dess helhet måste tänkas oupphörligt sträfvande mot detta,
ja, att endast de högt stående inom hvarje generation ännu på länge i någon
större grad skola lyckas förverkliga det, så som fallet t. ex. måste bli med
harmoniens. Men detta ideal är dock till sin innebörd sådant, att hvarje män-
niska kan tänkas efterlefva det hvar dag af sitt lif, och hela mänskligheten
kan tänkas slutligen uppnå det, utan att hvarken den enskilda människan eller
hela släktet komme att stanna i orimliga ytterligheter. Ty dess begrepp inne-
bär just jämvikt genom måtta, styrka i skönhet, eller med andra ord: harmoni.
Det är detta ideal, också för äkta kvinnlighet, som hos personligheter så-
dana som A. Ch. Leffler, Sonja Kovalevsky, Ernst Ahlgren höll på att bh
medvetet, och som, i mer eller mindre grad, bragte dem i tvedräkt med deras
egna eller omgifningens äldre kvinnlighetsbegrepp. Ty intet nytt födes utan
lidande. Och det var naturligt, att detta genombrott af en ny syn på kvinn-
lighet, skulle bli mött af samma konventionella ogillande, som den tidigare
kvinnoemancipationens genombrott, när Fredrika Brerner hos oss började fram-
ställa sin då nya syn på kvinnligheten.
Naturligt var också i viss mån att den tidigare emancipationens repre-
sentanter skulle komma att misskänna den senare frigörelsens. Den äldre ernan-
cipationsrörelsen gick i främsta rummet ut på att häfda kvinnans rättigheter
som människa. Det senare går i synnerhet ut på att häfda hvar kvinnas rätt
som individualitet, d. v. s. rätten att obetingadt tro, känna, tänka på sitt eget
sätt, och att handla på sitt eget sätt, när det ej kränker andras rättigheter.
Då det första målet var något generelt, kunde det också till stor del häfdas
iollektivt; den kvinnliga individualitetens själfständighetsförklaring åter måste
bli hvar individs ensak. Detta förstå ännu ej de kvinnor, som arbeta för
det andra stora målet, kvinnans mänskliga rättigheter. De tro att man miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
