Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14–15 - Ellen Key: En förklaring. Med anledning af Eva Fryxells uppsats: »Kvinnliga författartetyper etc.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FÖRKLARING. 447
råer 1 statens eller enskildas tjänst, så innebär oftast deras verksamhet intet
annat »vara», än att de - lyckas vara någorlunda mätta!
Om någon kvinna haft skäl att vilja bli något, emedan hon därmed verk-
ligen skulle få uttryck för en stor del af hvad hon var, så gäller detta om
Sonja Kovalevsky. Men när hon blef nrofessor i matematik, då fick hon som
först erfara, hvad så många män redan måst genomgå, att en officiell anställ-
ning innebär också undertryckande af en stor del af personligheten; medför
tvånget att i samtal, umgänge, handlingar dels ej visa sina verkliga känslor,
dels göra ting, som strida mot dessa känslor. Och till dessa officiella hänsyn,
dem Sonja Kovalevsky måste ålägga sig som professor - och därtill en kvinnlig
och en utländsk professor - kommo hänsynen för kvinnosaken. H varför förde
t. ex. fru Kovalevsky första året ej sin dotter med sig? Hon upplyste att,
medan hon själf var så främmande för allt, hade barnet det bättre hos en mo-
derns väninna. Det hjälpte inte: »det skadade kvinnosaken, att en kvinnlig
professor syntes likgiltig för sina modersplikter»!
Och om någon gång Sonja Kovalevsky gjorde något otillåtet, som t. ex.
när hon bevistade hyllningsfesten för Strindberg, efter Jlfäster Olofs uppförande
på dramatiska teatern, så blef detta en stående anklagelse: »ingen kvinna, med
känsla för kvinnligt värde, kunde hylla Strindberg, allra minst borde fru Kova-
levsky det, som han angripit ». Sonja Kovalevskys generösa synpunkt, att just
därför vilja visa sin beundran för lz’ans geni, tillerkändes ingen vikt bredvid
kvinnosaken. Icke Sverige eller svenskarne, utan svenska konventionalismen
’-’
var det således, som kom Sonja Kovalevsky att allt mera finna »vägen mellan
Malmö och Stockholm » så ful, som A. Ch. Leffler i sin biografi efter henne
citerar. Men fru Kovalevskys ställning var undantagsvis svår, torde någon med
skäl invända. Låt oss då se på en af våra egna, Ernst Ahlgren t. ex., som
omfattades med liflig sympati Mven af kvinnosakens målsmän. Hon ägde väl
full rörelsefrihet? Nej, så föga, att när hon t. ex., utan ett ord om hans åsik-
ter, skildrat Georg Brandes som föreläsare, erhöll hon allvarliga varningar från
ett par af kvinnosakens ledarinnor. Varningen kom ej i kvinnofrågans namn
den kunde ej gärna åberopas i samband med Brandes, som alltid yttrat sig
med sympati om densamma och som i Danmark i hög grad verkat för rörel-
sen genom att öfversätta Stuart Mill’s Subjection of Wo,nen. Men, hette det,
hvarje kvinna, som ville stå klar i kvinnlighetens lifsfråga, sedlighetssaken, borde
icke yttra sig beundrande om Brandes. Som en af dessa brefskrifvarinnor, vid
underrättelsen att Ernst Ahlgren blifvit sjuk och icke var arbetsför, strax förut
lofvat henne sitt generösa understöd, kom detta löfte nu att för Ernst Ahlgren
te sig som ett köp af hennes frihet. Och, ehuru hon sedan insåg rätta sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
