Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14–15 - Ellen Key: En förklaring. Med anledning af Eva Fryxells uppsats: »Kvinnliga författartetyper etc.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 58 EN FÖRKLARING.
unga kvinnan, genom »bornerthetens dom öfver hvad de icke förstå» eller
m. a. o. en dom om ting, hvilkas orsakssammanhang de icke kunna känna?!
Och de diktare, hvilka särskildt nämnas som den sanna kvinnlighetens
dyrkare, under »den kristna ~rans glansperioder» 1 hafva för det första icke lef-
vat under sådana perioder. Dantes tid var en af katolska kyrkans djupaste
förfalls tider; själfva skaparen af uttrycket das ewig weibliche tillhör den utpräg-
ladt antikristliga upplysningstiden och den hellenismens andra renässans, hvars
höjdpunkt just Göthe själf var; och Ibsen ! H varifrån får det »otrostidehvarf»,
1 och om hvilket han diktat, någon kristl(z glans?
Och lika litet som dessa skalder tillhöra den kristna ~rans glansperioder
ehuru väl några af kulturens mest glänsande skeden - lika litet äro deras
bilder af kvinnligheten obetingade bekräftelser på den kristliga renhets- eller
kvinnlighetsuppfattningen. Dante ägnar, själf gift, sitt lifs stora verk åt en an-
nan kvinnas förhärligande, en kvinna, hvilken, ifall man lyckats rätt identifiera
henne, dog som en annan mans hustru, och de vekaste tonerna i hans jätte-
symfoni förtälja Francesca da Riminis kärlekssaga. Göthes kanske skäraste ut-
tryck för das ewig weibliche äro .- Clärchen, Margaretha, Ottilie. Och Ibsen
- har han icke med Gengangere djupt underkänt den hejdlösa själfutplånelsen
under fasthållande af ett yttre trohetsband? Har han icke med Feer Gynt
förhärligat den, af alla yttre band oberoende, inre troheten? Ty det är nog
ej med lysningsbevis, Solvejg kommer att dela sin älskades vildmarkslif. Eller
skulle kanske Ibsen menat, att det tunga, Peer beger sig bort att hämta, var
en - vigselförrättare?!
Till och med i samma häfte, där det (sid. 372) påstås, att hvarje yttrande,
som kan tydas så att, i förhållandet mellan man och kvinna, friheten skulle
kunna ha större rättskraf än troheten, meddelas (sid. 405) en olyckligt gift
mans kärleksdikter till en annan kvinna, dikter, som utgöra ett nytt bevis till
många andra, att den kyska kärlek, som upprättar, kan finnas utom, den okyska
kärlek, som förnedrar, kan finnas inom äktenskapet, och att friheten i sådana
fall kan äga ett djupare rättskraf än den yttre troheten.
Hvad bevisar m. a. o. skaldernas dikter, om deras syn på »das ewig
weibliche ?» Att detta, i främsta rummet, för dem uppenbarats som erotisk
kä;rlek och som moderskärlek, och att, ju mera hel en kvinnas hängifvenhet
·varit, ju mera kysk hafva de funnit henne.
Det är endast i ett enda sedlighetssyfte de störste diktarne obetingadt
kunna brukas, men detta är också det viktigaste af alla, nämligen att lära
ungdomen djupt vörda Eros. Detta är också det enda sedlighetsprogram, som
har en framtid. Ett negativt renhetsideal kan icke värma, således ej heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
