Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16–17 - P. Hedenius: Om organismens skydds- och läkekrafter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
01\1 ORGANIS 1E S SKYDDS- OCH LÄKEKRAFTER. 48 5
- - - - - - - - –-=-
nmgs skull ur ett enda enkelt formelement, hvarigenom de liksom af-
komlingarne af samma- familj, hafva en viss ursprunglig likhet med hvar-
andra. Men de äro sammanhöran le med hvarandra äfven därförej att
de ömsesidigt betinga hvarandra xi tens, så att de utan hvarandra en-
dast en kort tid kunna uppehålla sitt lif. De ammanhållas således af
det ömsesidiga behofvet; och den stora organism, som de genom sin
sammansättning uppbyggt., är tillika deras eget skydd mot faror och un-
dergång., deras inre nödvändighet.
Virchow begagnar det sistnämnda uttrycket såsom den moderna
formeln för den gudonzlz’ga nödvändig!tet, hvarom redan Hippokrates ta-
lar. Denna nödvändighet icke blott sammanbinder alla formelementer
till en enda organism., den fordrar äfven., att det måste finnas vissa in-
rättningar., medels hvilka de olika elementernas inbördes inverkan och
den lagbundna ordningen för deras samhällighet möjliggöras. Sådana
inrättningar äro utan tvifvel blodkärlssystemet och nervapparaten, men
de finnas äfven förhanden i den stora massan af öfriga väfnader. Häri-
genom uppstår den öm_
sesidiga inverkan mellan kroppens olika delar., en
inverkan, som allt efter omständigheterna kan blifva välgörande eller
skadlig för organismen i dess helhet. Sålänge denna delarnes ömsesidiga
inverkan är välgörande., befinner sig organismen i ett tillstånd af harmoni
eller jämvikt., hvilket af vårt medvetande förnimmes såsom en känsla
af välbefinnande. Är åter denna inverkan skadlig., så inträder disharmoni
eller jämviktsrubbning., och vi förnimma då en känsla af illamående.
Nien när en jämviktsruboning redan uppstått., och stundom äfven när
faror ännu blott hota med rubbning, då kunna dessa~ nu framhållna,
ömsesidigt på hvarandra inverkande apparater uppträda såsom organis-
mens skyddande, utjämnande och läkande krafter.
Skulle man vilja anföra exempel på denna organismens själfregule-
rande förmåga., hvarigenom rubbningar utjämnas och det onda ofta be-
segras, så erbjuda sig dessa exempel i så rikligt antal., att man vid en
kort föreläsning som denna endast råkar i förlägenhet vid valet. -
Huru ofta se vi icke mindre blödningar upphöra af sig själfva’) hufvud-
sakligen därigenom, att det koagulerande blodet tilltäpper det brustna
blodkärlets öppning. Men då blodet i det lefvande kärlet alltjämnt är
flytande, hur kommer det sig att det just lefrar sig, d. v. s. bildar den
fasta massa., som vi kalla fibrin., när en blödning skall stillas? Fibrinets
bildning beror alltid på en växelverkan mellan blodets flytande bestånds-
del, det s. k. blodplasmat., och blodets formelementer, åtminstone de hvita
blodkropparne och blodplättarne. De båda senare och sannolikt äfven
andra celler i kroppsväfnaderna innehålla beståndsdelar, som framkalla
fibrinbildningen., när de ur nämnda formelementer utkomma i blodplasmat,
1nen dessa beståndsdelar göra icke detta., sålänge de förblifva inneslutna i de
hvita blodkropparne och blodplättarne’) och detta är just händelsen, så länge
de båda sistnämnda formelementerna i det cirkulerande blodet komma i berö-
ring endast med den lefvande kärlväggens inre, oskadade yta. Så snart åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
