Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16–17 - P. Hedenius: Om organismens skydds- och läkekrafter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄKEKRAFTER. 493
- - - - - - -
sidan hos en fullvuxen högerhändt person - eller det motsvarande höger-
sidiga centrum hos en fullvuxen vänsterhändt -., så uppstår en obotlig
förlust af talförmågan eller s. k. motorisk afasi. Hos barn och ungdom
däremot kan den andra hjärnhemisferens motsvarande centrum ännu in-
öfvas till att ersätta det förstördas verksamhet så att möjligheten till den
i dylika fall förlamade talförmågans återställelse sålunda har -· liksom
restitutionen efter- skador i de öfriga förut nämnda såväl motoriska som
sensitiva centra - sin grund i hjärnans ursprun liga organiska inrättning
med parjga centralregioner.
Sedan jag sålunda anfört några exempel på den organismen skyd- ,
dande och rubbningar utjämnande verksamhet., som hufvudsakligen har sin
grund i blodet och cirkulationsapparaten eller i nervsystemet., återstår
det att anföra några prof på dylik förmåga äfven hos de enkla elementar-
organismerna själfva., genom hvilka kroppens alla väfnader ursprungligen
uppbyggts.
Hos hvarje lefvande cell finnes med några få undantag en imma-
nent förmåga att proliferera eller att genom delning alltjämnt förökas.
Vill man då förklara, hvarför organismens väfnader., sedan de en gång
hos den fullvuxna människan uppnått sitt normala mått., ej vidare till-
växa, så måste man, så länge väfnadernas reduktion eller förbrukning
kan bevisas icke vara stegrad., bland annat antaga., att under den vanliga
nutritionen hopa sig., då organismen upphört att vidare tillväxa., hinder
för cellerna att aktualisera sin inneboende förmåga att föröka sig. Dessa
hinder bestå - förutom ( rnöjliga, men ännu ej närmare kända kemiska
inflytelser - i omgifningens mekaniska inverkan på de i den fasta inter-
cellularsubstansen infogade cellerna; ty direkta iakttagelser hafva visat,
att när cellernas fasta n1ellansubstans uppmjukas eller smälter., så börja
dessa celler att föröka sig. IV[ed undantag af de högst organiserade eller
med specifik funktionsförmåga utrustade cellerna äro de öfrigas produk-
tionsförmåga liksom ständigt vaken och ända in i ålderdomen så ihål-
lande, att de genast börja föröka sig och bilda ny väfnad, när helst till-
fälle gifves., d. v. s. när tillväxthindren bortskaffats och därigenom äfven
tillförseln af cellernas näringsmaterial i väfnaden ökats. Dessa yttre villkor
för deras proliferation uppfyllas, när helst en väfnad genom yttre våld
bortslites eller genom kirurgens knif söndras eller bortskäres~ ty dessa
ingrepp icke blott aflägsna de mekaniska tillväxthindren, utan fram kalla
äfven i den lederade väfnaden både ökad tillförsel af arteriellt blod och
ökad transsudation af plasma från blodet genom kärlväggen ut i denna
väfnad. Just i dessa med hvarandra sammanhängande processer ligger
grunden till organismens egen läkekraft, när detta ord tages i sin in-
skränktaste eller mest egentliga mening. Och knappast torde skillnaden
mellan den lefvande organismen och en död maskin framträda tydligare
än genom den förras förmåga att själf kunna ersätta en tillfogad skada~
själf vara grunden till sin egen restitution.
Denna naturens förmåga att ersätta väfnader, som blifvit förstörda.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
