Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16–17 - P. Hedenius: Om organismens skydds- och läkekrafter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49 2 OM ORGANISMENS SKYDDS- OCH LÄKEKRAFTER.
centrum i ett symmetriskt motsvarande område af den högra hjärnhalf-
van~ eller med andra ord: för de båda samsidiga extremiteterna finnes
blott ett n1otoriskt centrum och detta är beläget i den motsidiga hjärn-
hemisferen. Om en af dessa extremitetsregioner i hjärnan i sin helhet
försföres’) t. ex. genom en blödning, genom en svulstnybildning eller en
yttre skada, så uppstår’) såsom iakttagelserna både vid sjuksängen och
obduktionsbordet mångfaldiga gånger bekräftat’) i motsidans extre1niteter
oemottaglighet för alla viljans rörelseimpulser. Och denna lamhet är·
obotligj därföre att från hvart och ett af de båda extremitetscentra utgår·
blott en nervbana, och denna är korsad’) d. v. s. den kan enda_
st öfver-
föra viljeintrycket till de motsidiga extremiteterna.
Men från alla öfriga motoriska centra i de båda hjärnhemisferernas.
barldager utgå tvenne nervbanor, en till den samsidiga och en till den
motsidiga kroppshalfvan. På dessa, sannolikt hos olika individer stundom
mer och stundom mindre uppöfvade banor öfverföras viljans rörelseim-
pulser från hjärnan till musklerna. Således om ett af de båda · rörelse-
centra’) t. ex. för tuggningen’) för nackens, luftstrupshufvudets, svalgets.
eller bålens muskler af någon anledning förstöres eller sättes ur verk-
samhet, så öfvertagas de funktionerna, som tillhörde hvart och ett bland
dessa nu overksamma rörelsecentra, af den andra hjärnhemisferens mot-
svarande motoriska centrum, antingen genast, så att intet symptom af
skadan hinner uppkomma, eller ock efter en blott öfvergående förlam-
ning, som endas~ räcker till dess ledningsförmågan hos de respektiva
nervbanorna hunnit blifva uppöfvad.
Det senare forhållandet gäller ock i allmänhet vid skador hos de
sensitiva hjärncentra, hvilka merendels rnottaga sina intryck från den mot-
satta kroppssidan, eller n1ed andra ord medds de korsade ledningsba-
norna. Alla de sensitiva hjärncentra äro nämligen, med undantag af dem
för synen, hörseln och lukten, fullständigt pariga, d. v. s. finnas i båda
hjärnhemisfererna försedda 1ned både motsidiga eller korsade och sam-
sidiga eller okorsade ledningsbanor, löpande från samma kroppsregion..
Därföre när helst en af dessa sensitiva centralregioner i den ena hjärn-
hemisferen skadas, blifver visserligen känseln i den motsvarande mot-
sidiga kroppsregionen förlamad, men denna anestesi försvinner snart ge-
nom inöfning af den~ liksom i reserv stående: okorsade ledningsbanan till
motsvarande centralregion i .den andra, med känsellösheten samsidiga
hjärnhemisferen.
Skulle åten, hvilket ej så sällan händer, en rubbning uppstå i tal-
förmågans motoriska hjärncentrum, så blir förhållandet något annorlunda,
i följd af den i fråga varande centralregionens olika uppöfningsförmåga.
Hos högerhändta personer är nämligen blott den vänstra hjärnhemisferens
centrum för talandets rörelser inöfvadt, under det n1otsvarande centrum
i den högra he1nisferen visserligen finnes till, men blott såsom en reserv-
beväring utan tillräcklig öfning och därföre i behofvets och farans stund
oftast odugligt. Förstöres nämligen det motoriska talcentrum på vänstra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
