Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16–17 - P. Hedenius: Om organismens skydds- och läkekrafter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ORGANISMENS SKYDDS- OCH LÄKEKRAFTER. 49$
att upprätthålla organismens normaltillstånd dagligen måste föra med
hundratals andra yttre inverkningar, har starkare än tillförene inverkat på
patologernas forskning; sedan vi vunnit kunskap därom, att bakterier
vore orsak till flere infektionssjukdomar. En framstående patolog har
också för icke länge sedan i ett akademiskt tal skildrat organismens strid
1ned bakterierna; och huru dess väfnader söka skydda sig mot mikro-
bernas anlopp; förökning och spridning i kroppen. Och Pasteurs när-
maste medhjälpare; Metschnikoff; har därom framställt en teori; den s. k.
fagocytosläran, af många anfäktad, af ännu flere försvarad. Vi äga; säger
han, såväl i blodet som i väfnaderna en mängd celler - hvita blod-
kroppar, vandringsceller och vissa arter af fixa bindväfsceller - som göra
skäl för namnet fagocJ1ter eller slukceller. Liksom dessa celler i lungorna
kunna, såsom nyss nämndes, i sig upptaga korpuskulära substanser, så-
som sot, färgstoft m. m., så äro de äfven i stånd att med sin cellk!~opp
införlifva bakterier~ som utifrån inträngt i organismen. Och dessa bak-
terier tjllintetgöra de sedan genom en intracellulär digestion. En sådan
digestion anser han vara en i hela djurvärlden vidt utbredd förrättning
hos cellerna. Hafva de sjukdornsbringande bakterierna blott funnit en
liten bresch in i organismens fästning och äro de till antalet få, så hafva
de närmast posterade fagocyterna kraft att förgöra dem, och anfallet är
tillbakaslaget. Har däremot ett större antal bakterier brutit in oaktadt
alla organismens lefvande förskansningar; då blir reaktionen vida häftigare,
då infinna sig från alla håll skaror af fagocyter, och då inträda de symp-
tomer och förändringar, som man i sjukdomsläran sammanfattar under
namnen inflammation och feber. Men man kunde äfven tänka sig, att
de ur blodet utvandrade hvita blodcellerna borde vid de, nästan alla in-
fektionssjukdomar åtföljande inflammationerna; inverka hämmande på bak-
teriernas vegetation i organismen medelst sin konkurrens i assimilationen
af det disponibla näringsmaterialet. På detta sätt kupde man äfven utan
någon fagocytoslära föreställa sig infektionen såsom en kamp för till-
varon mellan de utifrån inträngande mikroberna och organismens egna
celler.
Slutligen må i afseende på mikro-organismerna och deras fruktans-
värda infektioner hos människan anmärkas, att det icke blott är diges-
tionsvätskorna utan äfven tarmslemshinnans epitelceller; som skydda mot
bakteriernas invasion från tarmen in i blodet. Därom kunna vi lätt öf-
vertygas genom den mängd bakterier, som redan under vanlig .hälsa och
fysiologiska förhållanden väl finnas i tarmkanalen, men utestängas från
blodet. Och kunna vi, efter hvad dr. C. Sundberg genom sina bakterio-
logiska undersökningar i fjol visat, icke alldeles förneka möjligheten af
bakteriernas inträngande genom det hela oskadade tarmepitelet, så skulle
dock dödligheten i infektionssjukdomarne varda ojämförligt större än den
verkligen är, i fall vi icke mot bakterierna och deras giftiga produkter
- de s. k. tozalbuminerna eller de giftiga ägghviteämnena - ägde, äfven
sedan de inträngt i blodet eller i kroppsväfnaderna, ett ovärderligt skydds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
