Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16–17 - P. Hedenius: Om organismens skydds- och läkekrafter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
–496 OM ORGANISMENS SKYDDS- OCH LÄKEKRAFTER.
medel i de motgifter eller antitoxalbuminer, hvilka, enligt hvad den medi-
-cinska kemiens nyare undersökningar visat, antingen finnas eller bildas
inom organismen själf.
Sedan sålunda en mängd af exempel anförts på dessa människans
kroppsliga förrättningar - som’) innan vetenskapen ännu analyserat dem, af
den gamla medicinen betraktades såsom en enda och odelad verksamhet un-
<ler namn af naturens egen läkekraft, (vis medicatrix natur~) - så framställer
sig den frågan: hvilka äro de praktiska slutsatser, som från en teoretisk ut-
redning af organismens läkekrafter kunna härledas? Äro väl organismens
fysiska inrättningar sådana, att de själfva, såvidt sådant öfver hufvud är
n1öjligt, afvärja eller bota alla sjukdomar, och hvartill tjäna då de egent-
ligen s. k. läkemedlen och alla läkarens utifrån ingripande åtgärder? Vill
man försöka att gifv-a ett svar på dessa frågor, stöter man på en strid,
lika gammal som den medicinska vetenskapen. · Hon fann nämligen sitt
uttryck redan i motsatsen mellan den koiska och den knidiska skolan
inom den grekiska medicinen och har sedermera än häftigare, än svagare
fortgått intill våra dagar. I medicinens historia har denna strid förkropps-
ligat . sig i namnen fysiokrater och teknokrater. De förra söka läkekraf-
terna i organismens fysiska inrättningar, de senare tro sig finna dem i
de läkemedel och inverkningar, hvilka utifrån användas på den sjuke.
Fysiokraten betjänar sig visserligen också af yttre medel, men blott för
att frigöra· organismens egna krafter eller »naturen», hvars tjänare han
anser sig vara. Teknokraten griper in i ·organismens förrättningar för
att tvinga lifvet in i konstlade former. I-Ian »förordnar», under det fysio-
kraten, fogande sig efter den gifna naturliga ordningen, är vid sjukdomens
behandling mer afvaktande eller, såsom skolnamnet lyder, exspektativ.
För närvarande råder det mellan fysiokratien och teknokratien en
viss försoning, så att motsatserna dem emellan icke numera kan sägas
framträda inom sjukdomsbehandlingen i allmänhet. Men ännu i medi-
cinens nyaste historia märker man denna motsats vid botningssättet för
vissa särskilda sjukdomsarter. Åderlåtningen har vid behandlin.gen af in-
värtes hetsiga sjukdomar varit ett af teknokratiens mest >>heroiska» och
mest anlitade medel. Israel Hwasser kunde aldrig upphöra att förebrå
sig, det han vid behandlingen af den lunginflammation, hvari en af hans
bröder afled, försummade detta 1)1.edel, och ännu under mitt första stu-
dium vid sjuksängen var åderns öppnande en gifven regel vid nästan
hvarje vanlig akut lunginflammation. Men numera begagnar man sig
däraf endast i sällsynta undantagsfall vid denna sjukdom, hvilkens väsent-
liga anatomiska förändring består däri, att de små blåsor, hvaraf lungan
är sammansatt och till hvilka luften skulle vid hvarje andetag tränga in,
utfyllas af en från blodplasmat utsipprande fibrinhaltig utgjutning, som
koagulerar. Erfarenheten har nämligen lärt oss, att hela denna stund~m
till ett kilogram och däröfver uppgående och till en fast massa stelnade
utgjutning endast kan genom naturens egen åtgärd smälta, liksom isen
om våren blifver flytande., och -
slutligen aflägsnas dels genom resorbtion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
