Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16–17 - P. Hedenius: Om organismens skydds- och läkekrafter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
01\1 ORGANISMENS SKYDDS- OCH LÄKEKRAFTER.
sådan. Vid intet benbrott sysselsätter sig läkaren med den process,
hvarigenom de afbrutna benändarne åter förena sig med hvarandra. Den
processen är nämligen helt och hållet fysiokratisk, d. v. s. han sker en-
dast genom naturens eller., rättare uttryckt, genom de närmast liggande,
lefvande väfnadernas egen inneboende läkekraft. Det är de, som alstra
den väfnad, medels hvilken de förut söndrade benändarne ånyo fast sam-
mansmälta med hvarandra.
Slutligen må man äfven besinna, att närhelst en sjukdom botas, den
må nu hafva utgjorts af en rubbning i sättet för kroppsdelarnes bildning
och tillväxt, i deras nutrition eller underhåll, i deras funktioner eller för-
rättningar, så är icke den lokala läkningen ensam tillräcklig för den full-
ständiga återställelsen till hälsa. Därtill fordras också en utjämning af
de inom den . lefvande kroppen rubbade förhållandena i allmänhet, en
återställelse af organismens harmoni i dess helhet; och denna utjämning
kan endast äga rum genom de inre processer, som utgå från läkekrafterna
i de lefvande delarne. Är det i allmänhet en sanning., att läkaren icke
får vid patienters vård och sjukdomars behandling lägga armarne i kors
och med mycket tålamod fördraga andras lidanden endast under afvaktan
på naturens egna åtgärder, så är det å andra sidan visst, att ingen läkare
kan blott genom sin konst åstadkomma det, som är ett verk af orga-
nismen och dess lefvande väfnader. Därför tillkommer det alltid i sista
hand den vid sjuksängen förvärfvade erfarenheten att under vetenskapens
ordnande och ledande hand bestämma, huru djupt det teknokratiska in-
greppet får gå för att lösgöra och igångsätta organismens egen fysiokra-
tiska verksamhet.
De exempel på denna verksamhet, som förut i detta föredrag blifvit
meddelade, hafva visserligen kunnat synas vara till medel och syftemål
vidt skilda från hvarandra, men det oaktadt härskar det i den mänskliga
organismen vid sidan af en skenbart vidt gående söndring den mest full-
ändade samverkan. Det är just häri som läkarens verksamhet bör efter-
likna naturens. Han skall noggrant studera organismens läkande och
utjämnande verksamheter samt uppegga och stärka dem, när de domnat
eller försvagats. Han skall, utan att nedsätta vissa lekamliga förrättningar,.
som för tillfället behöfvas stegrade, lugna och dämpa andra, som upp-
träda för häftigt eller våldsamt, ja till: och med söka ersätta vissa inrätt-
ningar, när de gått förlorade, t. ex. genom det aseptiska förbandet, när
öfverhudens skydd mot bakteriernas inträngande saknas. Häruti består
visserligen till en betydlig del hans konst~ men ingalunda hela hans verk-
samhet. Den praktiska medicinen handlar icke blott om sjukdomens igen-
kännande och botande eller om den sj ukes vård. Viktiga delar däraf, så-
som barnförlossningskonsten, läran om vården af späda barn, hela. dietetiken
och slutligen läran om den allmänna hälsovården, sysselsätta sig med det
sunda lifvet och vilja hindra sju1<domens uppkomst. Särskildt har den all-
_
rnänna hälsovårdsläran, som de moderna folken i jämförelse med de ldas-
siska så mycket och så länge försummade? under senare tider årligen så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
