Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16–17 - P. Hedenius: Om organismens skydds- och läkekrafter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄKEKRAFTER. 497
och dels genom upphostning under loppet af några få dagar. Det bör
dock tilläggas, att denna organismens egen läkningsprocess af ganska
ringa anledningar kan så lätt afbrytas eller rubbas, att en kunnig och
omsorgsfull läkares vård därvid ändock förblifver af stor vikt. Här har
således fy~iokratien firat en triumf öfver teknokratien. Men ett motsatt
förhållande se vi i den nyare behandlingen af den vanliga nervfebern
eller tyfoidsjukdomen. Denna ansågs äga ett så regelbundet förlopp i
bestämda, på hvarandra följande tidsafdelningar eller stadier, att denna
sjukdoms medicinska behandling borde vara exspekterande och hufvud-
sakligen afse att hindra eller mildra sjukdomens afvikelser från sitt ty-
piska förlopp. Magnus Huss föreskref också en sådan sjukdomsbehand-
ling i sitt berömda arbete om tyfus och tyfoidfebern\ hvilket arbetes
föreskrifter i praktiken efterföljdes af de fleste den tidens svenska läkare.
Denna metod har dock sedermera efterträdts af ett kraftigt teknokratiskt
ingripande i det regelbundna sjukdomsförloppet medelst användning af
köld och de moderna specifika febermedlen. Äfven vid den nyss nämnda
lunginflammationen, som ännu i början af detta århundrade räknades till
de allmänna febrarne och nu betraktas såsom en lokal inflammation,
plägar man, under det inflammationens botande öfverlämnas åt naturens
egen åtgärd, teknokratiskt behandla den åtföljande febern.
Många äro för öfrigt vid sjukdomars botande de fall., där naturens
egna förrättningar antingen äro vanmäktiga eller ock blifva otillräckliga
och hvarest därföre konstens positiva, ja icke sällan våldsamma åtgärder
- såsom vid de flesta l~irurgiska ingrepp - än i dag med skäl anses
fullt berättigade. Till sådana åtgärder höra underbindning af större., sårade
och sprutande arterer, aflägsnandet af främmande, i organismen inträngda
fasta kroppar, såsom projektiler, glasskärfvor o. d.~ exartikulation och
amputation af lemmar, som i följd af sina skador icke längre kunna an-
vändas eller måste aflägsnas för att hos individen rädda lifvets bestånd,
och bortskärandet af sjukliga växter, vare sig de genom storlek och tryck
på lifsviktiga delar eller genom sin egen väfnadsbeskaffenhet blifva våd-
liga för organismens hälsa och lif i dess helhet. Hit måste vi äfven räkna
I
den vanliga behandlingen af lemmarnes förkrympning omkring sina leder,
ledgångsvrickningar och benbrott. Intet förkrympt knä kan någonsin af
sig själft åter blifva rakt. Här måste läkaren endast lita på sin konst.
Merendels kunna lemmar endast genom kirurgisk åtgärd, då de ryckts
ur sina !edgångar., återgå till sitt naturliga läge. Teknokratiskt är äfven
läkarens förfarande vid ett benbrott. Med våld måste han tvinga de af_
brutna benstumparne i det läge., som bäst motsvarar det naturliga., och
med våld måste han hålla dem kvar i denna ställning. Likväl kan man
icke säga, att den egentliga läkningen består i någon af dessa tekno-
kratiska åtgärder. De äro blott förberedelser eller villkor för en god
"’ "Den hufvudprincip, som jag sökt följa vid behandlingen af tyfusprocessens olika
former, har varit, att låta vis medicatrix naturre verka så ostördt som möjligt." M. Huss:
Typhus och typho-idfeberns statistt:ska förhållanden och behandling. Sthm 1855, s. 96.
Svensk Tidskrift I893. I6. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
