Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16–17 - Alfred Jensen: Dekabristerna i ryska vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEKABRISTERNA I RYSKA VITTERHETEN. 51 7
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - – - - – - - - - - - –
rättas (»Russkaja Starina» 1873), att han vid en dispyt i ett sällskap om den
franska poesiens värde gått ut i ett annat rum och om kort återvändt med
följande improviserade prof på franska språkets lämplighet för versformen och
på sin egen poetiska förmåga:
"Je passerai sur cette terre
toujours reveur et solitaire,
sans que personne m’aie connu.
Ce n’est qu’ a la fin de ma carriere
que par un grand trait de lumiere
on verra ce qu’on a perdu."
Fadern fick en gång besöka sin son i fängelset och bad då att få skicka
honom en ny skjorta i stället för den blodfläckade, som han ännu bar. »Nej»,
svarade sonen bestämdt, »jag skall dö med fläckarne af detta blod, som jag
gjutit för fosterlandet!»
Af de öfriga dekabristerna blefvo 88 förvisade till Tjita i östra Sibi-
rien, där åtta af dem blefvo vansinniga. I landsflyktens elände följde dem
frivilligt några modiga kvinnor inom den ryska högaristokratien: Volkonskaja,
Trubetskaja, Narysjkina, v. Vizin, Muravjeva, Jentaltseva och baronessan
v. Rosen, af hvilka de båda förstnämnda förhärligats i ryska vitterheten af
skalden Nekrasov.
Bland de deporterade qekabristerna befann sig ock en ung furst Odo-
jevskij, en tillfällighetsskald i detta ords bästa mening, hvilken själf aldrig brydde
sig om att uppteckna sina stämningsbilder. Hans hittills kända poem upp-
skrefvos nämligen af kamrater, och först år 1890 kunde en samling däraf ut-
gifvas i bokform.
Furst Alexander Ivanovitsch Odojevskij föddes år 1803 i Petersburg och
fick en utmärkt uppfostran i hemmet. Han inträdde sedan i lifgardets husar-
regemente, där han år 1823 utnämndes till kornett. Året därpå gjorde han
den ödesdigra bekantskapen med sin lika ädle själsfrände Rylejev, men hans
delaktighet i sammansvärjningen bestod endast däri, att han d. 14 dec. i ka-
sernen kvarhöll kavallerigardet, som af l\!Iiloradovitsch fått order att rycka ut
mot de upproriske. För denna visserligen svåra tjänsteförseelse inspärrades
han i Peter-Paul-fästningen, hvarifrån hans första kända dikter förskrifva sig. .
Då han lämnade fängelset för att genom Petersburgs gator befordras
till Sibirien, råkade han blicka upp till furst Kotsjubejs rikt eklärerade vå-
ning, där en bal hölls. Gripen af den skärande kontrasten, improviserade
furst Odojevskij nedanstående dikt, som har ett särskildt litteraturhistoriskt in-
tresse på grund af dess omisskännliga likhet med en fantastisk skizz i Turgen-
jevs » Senilia» :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
