Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16–17 - Alfred Jensen: Dekabristerna i ryska vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEKABRISTERNA I RYSKA VITTERHETEN.
"Balen.
De unga redan öppnat balen
och sväfva kring i yster dans,
och festligt skimrar det i salen
af ögons och af dräkters glans.
Af hettan mina kinder glödde.
Med tung beklämning i min håg,
jag mig mot fönsterkarmen stödde
och såg på Nevas breda våg;
hon sina stilla böljor hvälfde
emellan stränder af granit,
och på dess yta silfverhvit
den bleka månens glitter skälfde.
Men plötsligt var det, som _om gällt
och vildt orkesterns toner skrällt.
Med ens jag till besinning väcktes,
såg skyggt omkring mig och förskräcktes
och kände, hur mitt blod vardt kallt
som is af fasa:
Öfverallt
i salen af skelett en skara
sig vred och vände af och an
och skramlade med kotor bara.
De trådde dansen med hvarann
och flögo öfver golfvets bräder.
All fägring från dem svunnen var,
och knotor skyldes ej af kläder.
Blott ett de ännu hade kvar:
sitt forna leende de röjde,
och nakna tänder lyste sött
ur hålor utan hud och kött.
Min blick vid vimlet ängsligt dröjde,
men ingen kände jag igen,
och alla, fiende som vän,
med dans sig lusteligt förnöjde."
Från det sibiriska fängelset härstamma hans flesta och bästa dikter,
hvilka i ännu högre grad än Rylejevs andas den djupaste religiositet och äd-
laste resignation. Under de korta rasterna mellan grufarbetet var det fångar-
nes största njutning att få gå omkring på fängelsets gård och genom planket
uppfånga en skymt af naturen och den yttre världen. Det är i en sådan
längtansfull stämning Odojevskij i en dikt målar, huru månen efter solnedgån-
gen skrider fram i den fria rymden:
"Det börjar blåsa. Gråa skyar smyga
sig fram och skymma himlens ocean.
Igenom töcken månen trår sin ban
och tyckes öfver lätta vågor flyga
liksom en gyllne båt på böljors skum.
Än lyser han, än blir hans skifva skum,
än åter klart på obekanta fjärden
han styr bland stjärneöar fria färden." -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
