Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16–17 - C. H. Hallendorff: Ur årets svenska historieskrifning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532 UR ÅRETS SVENSKA HISTORIESKRIFNING.
i
trott sig kunna fastslå, det af en långt drifven hårdhet för att eJ säga grymhet
hos krigarkonungen. Men därvidlag synes man förgäta att bedöma brefven
efter den tidens allmänna uppfattning och efter de särskilda förhållanden, som
rådde kring brefskrifvaren. Det är ett felaktigt, ett ohistoriskt betraktelsesätt
att på flydda perioder lägga måttstocken af våra dagars något klemiga huma-
nitet. Och under lång fred glömmer man lätt hvad ett krig kan fordra.
Vill man helt enkelt låta detta vara detta, blir det lika öfverflödigt af
von Beskow att till Karl XII:s försvar söka såsom oäkta utmönstra en del
bref, som nu obetänkt af prof. Carlson och andra att af samma bref draga
slutsatser om onaturlig hårdhet hos deras författare 1
). Man järnföre Karl XII:s
krigföring med tidens i allmänhet, hvilken säkert ej skall visa sig mindre hård-
händt; tänk bara på hans värste motståndare, tsar Peter! Eller den hårdhet,
t
hvarmed under Karl XI snapphanarne omsider näpstes! För öfrigt är det
ej säkert att ens vår humant anlagda tid alldeles utdömt hans förfaringssätt.
Så dömde sig tyskarne 187o- 7r nödsakade att med järnstränghet beifra alla
franska befolkningens våldsgärningar, med fog, om ej kriget skulle upplösas i
ömsesidigt massmord. Det är ju alldeles samma grundsatser, när Karl skrifver
till Rehnsköld (n:r 160) »- - på dhen ort, dher någor ataque - - skier,
ägarne må vara skyldiga eller ey, dher bör brännas.» Sammalunda med de
hårda åtgärder, som anbefallas i brefvet n:r r62 ~ när en svensk styrka blifvit
öfverfallen och nedgjord; hotelsen att ej ens skona »barnet i vaggan» sätter
naturligtvis ej i utsikt något barnamord a la Herodes, utan inskärper blott
yttermera den oböjliga stränghet, som måste brukas. Att Karl emellanåt helt
frankt, nästan muntert berör dylika åtgärder står endast i öfverensstämmelse
med den breda godmodighet, det friska lynne, som genomgår många af bref-
ven. Åtgärderna voro nödvändiga, krigets lag var nu en _
gång ej bättre, och
då båtade det ju föga, om han med gudsnådlig min suckade öfver eländet men
likväl måste framkalla det.
De äro en intressant läsning dessa bref. Till fullo visa de, huru otill-
räcklig vår kunskap äfven om många de viktigaste händelser under Karl XII:s
lif är, och man måste därför vara utgifvaren synnerligen tacksam för de bi-
drag han lämnat, för den omsorg han nedlagt på samlingen. Möjligen hade
man för att lättare kunna öfverskåda händelserna och sammanhanget önskat
en ändrad uppställning, nämligen en rent kronologisk. Ett utförligt register
angifvande, hvar bref till de särskilda personerna vore att finna, skulle tämli-
gen väl kunnat ersätta den nu gjorda gruppermgen.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
