Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16–17 - Bokanmälningar och litterära notiser - Prometheus (Axel Lundegård) - Roman ur societetslifvet (Richert von Koch)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKANl\IÄLNINGAR OCH LITTERÄRA NOTISER. 537
liga intresse först om man efter att ha slutat lektyren af de båda de]arne och
därvid ]ärt känna och intressera sig för de uppträdande personerna läser början
om igen. Men - skulle man då därigenom blifva lockad att fortsätta och
läsa hela arbet~t en andra gång, så skulle man säkerligen lika litet, som vi
det gjort, ångra detta förnyade inträngande i ett diktverk, som erbjuder en
konstnärlig njutning af helt annan art än den »spännande » romanens.
»Det är underligt med kvinnorna», säger en af de uppträdande personerna
i »Prometheus» - vi förstå dem nästan aldrig helt – vi män. Det tycks
mig ibland, som skulle de vara alldeles otillräkneliga - i vissa punkter. De
rå inte för det, naturligtvis. - Jag har sett en författare klassificera dem bland
de omedvetna förbrytarnaturerna. Jag tror inte på sådana klassifikationer -
och jag vet nog, att det finns kvinnor, som äro långt bättre än vi män någon-
sin kunna bli. Det är bara skada, att den sortens kvinnor bli allt mer och
mer sällsynta uppe hos oss. Jag tror, att kvinnorna i allmänhet inte tåla vid
att vara fria. De sakna en mans hedersbegrepp. De ha icke den motvikt
inom sig - af ansvarskänsla eller hvad det nu heter - som är all frihets
oundgängliga förutsättning. Förr hade de en sådan motvikt i religionen och i
den konventionella moralen - men det frigörelsearbete, som pågått uppe hos
oss, har slopat det där - och så ha vi fått den här kvinnan utan moralisk
hållhake, kvinnan som vill vara fri och som tror, frihet betyder, att allt är
tillåtet. Hon har aldrig känt friheten som ett tyngande ansvar - något, som
medför så stora förpliktelser gent emot andra ... hon har bara känt det, som
medförde rättigheter - icke skyldigheter ... och jag tror nog, att en hel
generation af dem, tyvärr, växer upp där hemma. Skulden är vår! Vi ha
ammat upp deras svaga själar med våra frihetsfloskler – vi skulle reformera
dem, gu’ bevars - och så _
:fingo vi den här moderna afarten af kvinna ...
och i början tyckte vi nog, att hon var just det ideal, vi drömt om. :Men
idealet var ihåligt –- vi känna det, när vi vilja trycka en sådan modern kvinna
i vår famn. Hon är en huldra! Tom i ryggen! .... »
Trots bitterheten och öfverdrifterna i dessa ord föreföll det Gabriel Tollin,,
som om mycket sant funnes i dem. >
)Också jag tror», sade han, »att frihets-
rörelsen där hemma alstrat några kvinnliga amfibier - men de skola försvinna
snart nog, när reaktionen mot det förvridna kommer lik en syndaflod öfver
världen ... H vad det gamla kvinnoidealet egentligen var vackert emot denna
afart af ett nytt! Jag längtar tillbaka till den trofasta kvinnan, som var en
mans goda gemus. Hon är icke död; tro aldrig det. Hon lefver. Jag
vet det.»
Detta är den etiska grundtendensen i »Prometheus». Men det är också.
hufvudtemat i den »roman ur societetslifvet», som Richert vo~ Koch publi-
cerat under titein Camilla.
Camilla är just en af dessa »kvinnliga amfibier», som förlorat religionens
och moralens ledband och vilja njuta en frihet utan ansvar. Hon är en kokett
af modern snitt - en skepticismens och agnosticismens cyniska siren, som likt
den gamla sortens koketter njuter af att väcka passion, utan att själf dela den,
men som till skillnad från dem öppet stoltserar med sin brist på hjärta och
känsla - raffinerad i till och med sin välgörenhet, så att hon besöker sjuka
och fattiga för att genom kontrasten så mycket kraftigare njuta af sin egen
hälsa och rikedom. Författaren har därjämte utrustat henne med en tjusande
fägring, som gör, att hon bedårar både män och kvinnor, äfven om de afsky
både hennes åsikter och hennes djärfva sätt. Men liksom författaren till »Pro–
metheus» tror, att denna moderna kvinnotyp blott är af efemär natur och snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
