Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16–17 - Bokanmälningar och litterära notiser - Allas vår Margit (Mikael Lybeck) - Det röda håret (Fredr. Const. Bjarke)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542 BOKANMÄLNINGAR OCH LITTERÄRA NOTISER.
Boken kallas småstadsskildring och är försedd med ett Strindbergs-motto:
»Kälkborgaren är optimist, ty han förmår ej se ut öfver eller tänka bortom
de dagliga fenomenen». Men lika litet som man efter läsningen af boken
egentligen förstår, hvarför den kallas »allas vår Margit», lika litet inse vi sam-
bandet mellan bokens innehåll och dess motto. Bokens hufvudperson är en
flicka i slynåren, så hvardaglig som möjligt~ hon upplefver en kärlekshistoria,
ja, knappast det, blott en tarflig kurtis af en herre, som hon blir litet intres-
serad af. En hennes kusin dör efter att i tysthet hafva tillbedt henne. Hon
gripes däraf, blir allvarlig och slår bort tankarne på den ytliga jlirtation, som
förut intresserat henne. »Ja - allas vår J\,1argit hade tankarna på annat håll.
Hon viJ1e icke längre gå sysslolös, och ensamheten skulle icke få skrämma
henne: arbete var ett pålitligt stöd åt en alltför fordrande ungdom ...» Det
är hela historien - om man icke förstår att bättre läsa mellan raderna, än
som fallit på vår lott. Det är godt och väl att skrifva »diskret», att skildra
»intimt» - men vi äro icke riktigt villiga att beundra Ke_jserens nye KlcederI
Än mindre uppbygglig är den patologiska skildring, hvarmed Fred. C o n st.
B ja r k e debuterat. Det röda håret är i vårt tycke en rent af äcklig historia.
Sten är en af dessa unga >’genier», som, om de ock aldrig skrifvit en rad
af värde, känna sig så oändligt upphöjda öfver hvardagsmänniskorna, att de
hafva fribref på att behandla dem huru elakt, huru brutalt som helst. Han
gör en af sina vänner den äran att bo en tid tillsammans med ho~om ute på
landet för att bereda sig till ett nytt arbete, sedan han misslyckats med sitt
förstlingsverk. Han går där i ·en ytterst irriterad geni.stämning och biter nästan
omkring sig, så fort någon talar till honom. Så gör han bekantskap med en
grannfamilj, hvars unga döttrar han emellertid i början behandlar med ett
cyniskt öfversitteri. Men den ena af dessa har ett glimrande och skimrande
rödt hår, som på hans sensibla natur gör det allra djupaste intryck. Sedan
han en gång sett dess trolska reflexer i midsommarljuset, går det aldrig ur
hans tankar. Han kämpar i början emot denna förtrollning som mot en sjuk-
dom. Men förgäfves. Han är som hypnotiserad af de böljar1de, färgskiftande
hårvågorna – den »gloria af guldrödt skimmer ... som förlamade all arbets-
kraft och drog tankarna in i en irrdans, där allt förlorade håll och fäste». -
För att få denna underliga talisman i sitt våld, gifter han sig med dess bärar-
inna, ehuru han för hennes person ej känner grand af böjelse. Nu väntar han
inspiration af sin gyllene skatt. De nygifta slå sig ned på Capri, och så länge
han anser sig kunna äga rätt att skjuta tillbaka tankarne på arbete, går allt
skenbart lyckligt och bra. Gerda älskar sin man och märker i början ej, att
han älskar endast - hennes bår! När han börjar att arbeta igen, stänger han
sig inne, blir sluten och otillgänglig och smyger sig blott om nätterna, då hon
sofver - eller han tror henne sofva - in i hennes sängkammare för att
borra ned sitt ansikte i det trolska håret, hämta krafter ur dess mystiska
böljor . . . och så åter till arbetet. En morgon kommer Gerda under Stens
frånvaro in i hans rum för att någonstädes gömma den lilla barnmössa, som
hon sytt - gömma den så, att han måste finna den, få del af hennes ljufva
hemlighet och så, såsom hon hoppas, återvända med sitt hjärta till henne.
Hon öppnar för den skull hans bordslåda, tänker nedlägga sin bekännelse där,
men finner ett påbörjadt bref till en vän, hvari Sten med den brutalaste cynism
förråder sin äktenskapliga hemlighet. Den krossar henne. Gerda dör af för-
tviflan. Men icke ens inför hennes lik kan mannen lägga band på sin onatur-
liga lidelse: han smyger sig likt en hyena, som lurar på as, in i likrummet,
klipper af hennes rika fläta och skyndar med rofvet in i sitt rum. Aterkommen
till hem]andet, blir han alltmera skygg och otillgänglig och drifver i hemlighet
sin kult med det guldröda håret. -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
