Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18–19 - C. O. Nordensvan: Feja vapnen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEJA VAPNEN.
kare, såsom österrikisk soldat var Österrike allt för honom, och liksom
de gamla romarne var han färdig att uppoffra sina egna barn för fäder-
neslandets välgång och ära. Trots det att förf. i motsatsen mellan ideal-
människorna, T elling och Mårtha, oeh den gamla åsiktens man kastar ett
skimmer af löje öfver den senare, såsom ungdomen i sin själfmedvetna
vishet ofta gör med ålderdomen, så kvarstår den gamle dock såsom en
värdig representant för fosterlandskärlek och själfuppoffring, såsom en
fader af det slag, hvaraf en nation behöfver många. Flytta honom från
Österrike till något annat land - kanske dock icke till Frankrike - och
framställ honom 1/4 århundrade senare, och jag tr9r han värdigt skall
fylla sin plats. Nutidens soldater äro icke heller hans soldater. Året
1866 har i detta fall omskapat världen, till skada, säga många, men månne
icke till gagn? Dock mera därom längre fram.
Den välmenande tant Marie är en fatalist till och n1ed i sin upp-
fattning af kriget, och sådana finnas nog äfven ibland icke katoliker och
bland dem, som förunnats lefva i en mindre stormuppfylld tid ä.n den
mellan I 848 och I 87 I. De unga se gladt lifvet an och hysa aldrig be-
tänkligheter, och n1ånne icke ungdomen måste vara sådan, om hon skall
kunna uträtta något, på hvilket område det än må vara! De gamla till-
kommer det att leda, de unga att utföra.
Nog har ju förf. fullkomligt rätt, då hon säger, att det kunde vara
österrikarne alldeles likgiltigt, om A ugustenburgaren eller Glucksburga-
ren eller någon annan »burgare>> regerade i Holstein, och att man icke
för en sådan likgiltig sak skulle sätta familjers ve och väl på spel, famil-
jers, som icke alls hade med saken att ~kaffa, skulle taga Marthas man
ifrån henne just då, när hon allra mest behöfde honom. Icke var I 864
års krig mot Danmark någon nationell nödvändighet, och nog hade Dan-
mark kunnat förekomma kriget, hvilket i sig själft ju var alldeles ona-
turligt, när Danmark blef utan bundsförvanter. Men förf. glömmer
alldeles bort, att kriget mot Danmark endast var en länk i den stora
kedja, som ledde till Tyska rikets enhet, och att ingen »burgare» utan
den århundraden gamla sträfvan att behärska Tyskland eller åtminstone
icke förlora sitt inflytande därstädes var den inre driffjädern till Österri-
kes deltagande i nämnda krig. Man kan nu visserligen fråga, hvilket gagn
de enskilda familjerna hade af, att Österri1{e ägde ett ord med i den
tyska koncerten, och nog lefva väl familjerna lika lyckligt nu som före
I 866, men en gammal stat, så sammankommen som den österrikiska,
synnerligen då den ännu ägde vidsträckta besittningar i Italien, uppgifver
icke gärna sin maktställning och skulle kanske falla tillsamman, om den
gjorde det. Upphofvet till kriget 1866, vid hvars framställning man läser
mellan raderna förf:s löje öfver regeringar och diplomater, ligger nu
mera i öppen dag, det var, såsom den djupsinnige tänkaren Moltke
mycket sant yttrat, en historisk nödvändighet, då alla försök att på fred-
lig väg åvägabringa Tysklands enhet visat sig fruktlösa. Hade Österrike
beredvilligt stigit ur vägen, hade saken nog gått lätt för sig, ty utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
