Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18–19 - C. O. Nordensvan: Feja vapnen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55° FEJA VAPNEN.
Hon blir dock svaret skyldig, och erfarenheten både från Frankrike och
från Amerika torde lägga uppenbart i dageni att republiker äro lika
stridslystna som monarkier. Hvarför slöt icke franska republiken fredi
sedan den till syndabock upphöjde kejsaren blifvit fången och störtad, i
stället för att inlåta sig på ett gagnlöst krigi som måste kosta landet
oerhördt med människor och penningar., allrahelst med den förvildning,
med hvilken Gambetta började föra kriget? Äfven om man lyckats få
billigare villkori hade uppoffringen blifvit störrei än om man slutat i tid.
Franska nationens ära var sårad och måste återupprättas. Nå väl, men
om krig är ett brott, då får man icke tänka på sin ära. Moltke har nog
rätt, när han söker stödet för freden hufvudsakligen i starka regeringar 1) 1
och nog har väl den monarkiska utsikt att vara starkare än en republi-
kansk, som står under närmare inflytande af de tillfälliga lidelser, hvilka
genomgå folkmassan, af allmän rösträtt och dylikt nonsens.
Förf. har af helt naturliga skäl förlagt sin hjältinnas kamp till år-
dussinet I 859- r 87 I ; hade hon, d. v. s. Martha’) lefvat under de två där-
efter följande, hade hon kanske icke alls kommit att tänka på kriget.
Detta årdussin var liksom dess föregångare en brytningstid, en tid, då
nya ideer om nationell sammanslutning till vinnande af styrka på flera
håll kämpade sig fram. Efter denna tid har vår världsdel lyckligtvis
fått lefva i lugn, om man undantager Rysslands krig i Turkiet I 877-78,
hvilket äfven det framkallades af partilidelser, och härtill torde orsaken
få sökas just i den föregående omdaningen äfvensom däri att, tvärtemot
Marthas önskan., både hennes son och alla andra söneri som duga något
till, blifvit soldater. Hvem vet, om icke många hustrur och mödrar
under 70- och So-talen fått upplefva lika dystra tider som hon under
60-talet, därest den politiska söndringen i mellersta Europa fortfarit att
blomstra? Nu finnes · ingen anledning till krig inom mellersta Europa.,
annat än möjligen mot socialister och anarkister och dylika fiender till
allt ordnadt samhällsskick, till förvärf och människovärde., och de stora
nationella staterna äro de säkraste skiljedomstolar. Kunde franska natio-
nen hålla till godo med den lexa, hon skaffade sig själf I 870, och icke
uppbjuda alla sina krafter till >)revanche», till hämd, ty ingen hotar dess
bestånd, icke uppfostra sina söner till hat mot sina grannar, sina med-
människor, alldeles i strid mot förf:s åskådning-, så kunde Europa lugnt
möta den fara, som dock alltid hotar från öster, från det stora slavriket,
som endast motvilligt hålles inom egna skrankor och nöjer sig med att
undertrycka de nationaliteter, som det redan slagit under sig. Att då
folkens, nationaliteternas, individernas tillvaro sålundai nästan som i den
gråa forntiden, hotas från öster och väster, att vid en sådan tidpunkt
genom framhållande af krigets skräckbilder, genom att undanhålla sina
barn fäderneslandets tjänst - hvilket lagarna dock nu mera öfver allt
1) ’’Måtte blott regeringarna vara starka nog att behärska folkens lidelser, hvilka eljest
kunna framkalla krig." (Generalfältmarskalken grefve H. v. Moltke, andra delen, sid. I 33.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
