Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18–19 - Frans von Schéele: Kristendom och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTENDOM OCH SOCIALISM.
Men samma benägenhet att fatta termerna i för vid bemärkelse gör sig
ock gällande i hans bestämning af socialismens begrepp. Det är icke /’
hvarje ))sträfvande efter att genom sammanslutning af individerna och
begränsande af deras frihet vinna ökadt välstånd>>, som förtjänar namnet
socialism. i\nnars skulle hvarje samhällsbildning .så kallas, och hvarje
samhälle vara socialistiskt, ty förutan sammanslutning af dess medlemmar
och i och med det samma någon begränsning af deras frihet kommer
intet samhälle till stånd.
Om man i viss bemärkelse kan säga, att kristendomen innebär ett
sträfvande att bilda ett rike och sålunda en sammanslutning och frihets-
begränsning, så är därmed ej ådagalagdt något särskildt samband mellan
denn~ religion och den speciella samhällsform, som till skillnad från an-
dra betecknas med termen socialism. Äfven den gestaltning, som bildar
motsatsen till socialismen, d. v. s. den på privatkapitalet baserade eko-
nomiska samhällsformen innebär ju nämligen en form af sammanslutning,
en form af frihetsbegränsoing, och detta äfven i syfte att ))vinna ökadt
välstånd i det yttre lifvets förhållanden>>.
För öfrigt ~ och det är härvid af principiell vikt - Kristi rike är
enligt hans egen utsago ej ett rike af denna världen och står därför icke
i något förhållande alls till yttre samhällsformer såsom blott sådana. Det
ligger icke i kristendomens begrepp att kräfva någon som helst yttre
sammanslutning af individerna och begränsande af deras frihet i det yttre.
All religion är något . rent inre, rör endast bjärte-förhållandena, så
att säga, människorna och Gud emellån. Kristendomen bjuder att man
skall älska sina fiender; det är sålunda så långt ifrån att en yttre sam-
hällsförbindelse kräfves för möjligheten af ett rätt religiöst förhållande
mellan människorna, att det till och med kan äga rum mellan dem, som
i yttre hänseende såsom fiender stå väpnade mot hvarandra.
Ana gifna mänskliga samhällsförbindelser äro begränsade, omfatta
blott ett mer eller mindre inskränkt antal individer. Religionen är .där-
emot ett band, som förenar alla. Hvarje statsform förutsätter en tvångs-
makt, som med tvungen frihetsbegränsning gifver rättslig gestaltning åt
individernas förhållanden. ·Religionen däremot är i högre bemärkelse en
den fria viljans sak, som ej är tillgänglig för yttre tvång.
Och allraminst står religionen i någon omedelbar rapport till eko-
nomiska . samfundsförhållanden och till »välstånd i det yttre lifvets för-
hållanden>>. Den människokärlek, som religionen kräfver, innebär att man
vill sin nästa väl, men är ej beroende af de olika .åsikterna om det lämp-
ligaste sättet att befordra detta väl. Om någon med den gamle greken
tror sig. skänka barbaren hans största lycka genom att göra honom till
slaf, då kräfver den religiösa människokärleken, att han härpå riktar sin
vilja. Om en annan har den öfvertygelsen, att anarkismen är mänsklig-
hetens idealform, ja då är en anarkistisk vilja, hvad religionen af honom
fordrar.
Denna sanna uppfattning af religionens ;förhållande till de yttre sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
