Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18–19 - J. A. Eklund: Person och sak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
566 PERSON OCH SAK.
ligen storslagen personlighet gå fram genom världen. »Ynglingens drömmar»,
säger skalden. Det är den der hånade idealismen, som nu för tiden betraktas
såsom en barnsjukdom. Man lyckas väl också vanligen bota den, när pojken
blir så gammal, att han skall exercera beväring - åtminstone om han fort-
sätter att studera, d. v. s. att ägna sitt lif »åt ideernas tjänst». - Det ges
dock undantag.
Barndomsidealismen kan vara ganska oegennyttig. Och detta oegennyt-
tiga sakintresse kan fortlefva, äfven om man tar ifrån ynglingen hans drömda
»idealer» och fyller honom med andra ingredienser. Om man ger akt därpå,
skall man finna, att det ännu finns studenter, som disputera af dylikt sak.-
intresse. Det förekommer dock bland dem, att man talar för en sak, utan
att det första målet är att göra sin egen person gällande. - Det ges undantag.
Men så kommer man ut i det praktiska lifvet. Det praktiska lifvet be-
tyder} säger man, det verkliga lifvet. Se, då får man med realiteter att göra.
Vid inträdet i detta få alla »studerade» möta en huldrik nedlåtenhet. De
likasom upptagas i en ny orden, hvilkens hemligheter man ännu icke förstår
- och icke kan förstå. Och man känner sig så liten och tafatt, innan man
kommer underfund med mysteriet.
Och hvad är hemligheten? Jo, denna: »det finnes och bör finnas så litet
som möjligt af sakintresse; det verkliga intresset är och bör vara intresset för
mig själf - fastän detta naturligtvis måste maskeras under intresse för sak. »
Så skulle det praktiska lifvets lösen lyda, om man finge formulera den. Men
det får man ju icke - det bör vara en ordenshemlighet.
Det är alldeles omöjligt att på förhand ana vidden af den grundsatsens
giltighet. Man behöfver åratal för att rätt förstå, huru sant de i lifvet erfarne
verkligen talade, när de sade, att man var obekant med det verkliga lifvet.
Ens uppfostran till denna insikt kan gå på många vis. Man kommer
t. ex. 1 ett sällskap, där man behandlar de viktigaste frågor. Diskussionen be-
gynner. Snart märker man, att några få ha ideerna på entreprenad och äro
talare ex professo. De andra få icke vara med, åtminstone· icke förr än de
förre yttrat sig. Man får höra personliga anspelningar, som visa, att det hela
går ut på, att »man vill åt den och den», att »de ha varit ihop förr>) -
vid nachspielet kan man af de tigande få höra detta noggrannare förklaradt
och äfven få veta, hvilken den eller de tigande hade velat komma åt om de
kunnat. Tjänsteåldern beräknas: de första åren har man ej yttranderätt. Summa:
man behöfver ej vara med många gånger innan det går upp för en, att »saken»
man talat om var något för sig, som personerna egentligen icke hade med att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
