Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18–19 - J. A. Eklund: Person och sak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PERSON OCH SAK.
göra, en förevändning för att göra sig själfva gällande. Det är också ett sätt
att skilja mellan person och sak.
Vid lifliga diskussioner, där man kämpar med argumenter, hämtade från
alla tiders främste tänkare, kan det innerst endast handla orri, huruvida adjunk-
ten B. eller doktor C. skall få sin bok antagen till läsning i skolan och få
den såld. Men det kan man naturligtvis icke säga. Man rör sig därför med
»principfrågor». - Vetenskapliga strider mellan stormän på detta område gälla
oftare den personliga äran än saken man kämpar om. Konstnärerna ha ju
alltid en ide, som de vilja ha fram. Men observera, huru ytterligt känsliga
de äro för uppskattningar af deras talang. Musikerna äro lika känsliga som
deras instrument för hvarje omild beröring - den verkar så förskräckligt dis-
harmoniskt. Och skådespelarne bli så arga, när den ene fått ett mera positivt
beröm än den andre, att de tvinga tidningskritikerna att skrifva nya recen-
sioner. Och samma grundtanke gör sig gällande öfverallt: på statsrådsbänken,
bland torgmadamerna, på predikstolen, i tidningsspalterna.
Det är »kampen för tillvaron». Icke ideernas, utan personernas. Och
närmast för den djuriska tillvaron. »Om man skall kunna lefva» kommer ju
att bero på, huruvida det man producerar och den ide man kämpar för finner
tillbörlig uppskattning. Det är icke godt för människan att mer eller mindre
grundligt svälta ihjäl. Och ~tvecklingen har fört med sig, att det är svårare
än förr att få det dagliga brödet. Jag vet just. intet, hvari vår kulturs öfver-
lägsenhet visar sig så tydligt, som i ökade brödbekymmer. Det är lätt att
döma människorna hårdt för deras »materialism», men urnan man gör det,
/
borde man själf försöka »svälta för en ide».
Här är - ännu åtminstone - alls ej fråga om vissa bestämda ideer,
om »höger» och »vänster», högermän och vänstermän, eller dylikt. Ty det
angifna förhållandet kan konstateras inom aJJa partier.
Nästan rörande är emellertid människors oförmåga att begripa, det någon
möjligen kan ha några andra bevekelsegrunder än »bukmotiven>. - »Du skall
predika på söndag? Hvad får du betalt för det?» - »Du skall byta om lef-
nadsbana, hör jag - ja det är ju bättre inkomster på den senare vägen.» - -
Man finner stundom rätt unga män som äro »capable at leve Livet uden
idealer», sådana, som må väl af att icke tro på någonting. Det blir för dem
endast fråga om att »taga sitt parti». Och det gäller då att beräkna, hvilka
ideer, som ha utsikt att lyfta sina representanter högst. Frågan blir t. ex.:
hvilket medför de största utsikterna, att vara »konservativ» eller »liberal». Här
kunna nu ofantligt många förhållanden medverka. Det för tillfället starkaste
partiet lockar naturligtvis. Men icke obetingadt. Ty äro dess »chefsplatser»
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
