Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18–19 - Bokanmälningar och litterära notiser - Tiden (A. H. Gravenhorst) - Fin de siècle (Mathilda Langlet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKANMÄLNINGAR OCH LITTERÄRA NOTISER.
"Ett lif, som till sin början, som till sitt slut begränsas af tiden, kan till mätare af sitt
värde endast hafva tiden och till domare öfver sig endast erkänna den makt, hvars sändebud
tiden är, och en värld, hvars tillkomst, form och bestånd bero af tiden, kan icke stå i ome-
delbar gemenskap med en högre andevärld, hvars tillvaro enligt mänskliga begrepp måste
vara oförenlig med tidsbegreppet.
"Efter att, såsom naturens fysiker och kemiker, hafva skingrat det kaotiska mörkret
och oredan inom den fysiska världen, efter att hafva grundat, format och ordnat Yärldsalltet
och under det h~n i sig förenar villkoren för lif, hestånd och reproduktion, går tiden att äfven
inom den organiska andevärlden fullborda sitt missionsverk under utveckling af samma pro-
cesser och enligt samma principer, för att genom föreskrifna naturliga utvecklingsskeden i
lagbunden ordning föra människoanden en högre andevärld till mötes."
Och ännu ett stycke längre fram:
"Tiden strödde Demeters och Plutos gåfvor i rikt mått och med frikostig hand öfver
jorden; men den kunde icke hindra att med dem äfven insmög sig det rika innehållet af Pan-
doras ödesdigra ask. Det lockas fram ur jordlifvets träsk och utvecklar giftiga ångor, hvilka
lägga sig som en osund, kväfvande dunstkrets öfver det andliga lifvet, intill dess att ljusets,
sanningens och klarhetens Gud med det andliga ljusets strålar och med tidens hjälp skingrar
dem och människorna lära sig rätt tolka och fatta djupet af den vishet ’som uppenbarar sig i
hans orakelförkunnanden. Tiden bevittnar mänsklighetens strider, lidanden, pröfningar och
nederlag, men äfven hennes segrar och triumfer. Den bevittnar äfven ångerns heta tårar och
för världen dolda strider i kvalfullt människobröst, och håller stadigt i sin hand hoppet, hvar.
med den stärker för.esatsen till bättring och tillvinkar mod och förtröstan. Med sitt peremp-
toriska: "Varde ljus!" jagar hon mörkrets makter och Erinnyerna framför sig, och lofvar
glömska, frid och försoning.
"Bättre än att i en botfärdig- syndares ödmjuka dräkt, under hvilken allt för ofta hvar-
dagsdräkten, den oslitliga narrkåpan af egenkärlek, högmod och stolthet skymtar fram, rulla
sig i stoftet och, blundande för naturens och tidens lagar, med sitt "Pater peccavi" anropa
nåd, barmhertighet och försoning, är det tvifvelsutan att ständigt under lifvets hvardagsdräkt
bära ödmjukhet i sitt hjärta, att inför sitt samvete erkänna sin ofullkomlighet, sina brister, och
att med vördnad och tillitsfullhet träda fram inför sin Gud, under föresats att med stöd af
den kraft, Han nedlagt i vår själ, och den kraft, öfvertygelsen om Hans outtömliga godhet
förl_änar, i handling visa oss densamma värdig och sålunda tillkämpa oss sinnesfrid och lugn.
’Bessermachen, nicht Reue allein, ist das Heilmittel för <lie Fehler <ler Weisen; denn die Reue
verzehrt das Herz: das Bessermachen aber fullt es mit edlem Stolz und zwingt es zu vollem
Schlagen’."
Utdrag äro emellertid föga gynnsamma medel att ådagalägga en skrifts
värde, helst när själfva skrifsättet är sådant, att en tanke- eller känslotråds
mening egentligen blott kan uppfattas med hjälp af denna tråds fästen vid
andra, finare eller gröfre, föregående eller efterföljande trådar. För ett rätt
uppskattande af den lefnadsfilosofi där innebäres, den rustning för mötet med
lifvet och döden där förordas, måste vi hänvisa våra läsare till hela boken,
den vise, gamle läkarens »lefnadsbetraktelser: Tz·den».
Robinson.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
