Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 20 - **: De senaste forskningarna rörande Jeanne d’Arc
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE NYASTE FORSKNINGARNA RÖRANDE JEANNE D’ARC.
Själf var hon orubbligt öfvertygad om sina uppenbarelsers realitet. Hon
påstod sig hafva sett dem med sina kroppsliga ögon. Hon trodde på dem
såsom på Guds tillvaro och på Jesu försoningsdöd.
Och i själfva verket kan man väl ej säga, att deras psykologiska rubri-
cerande såsom hallucinationer nödvändigt måste utesluta deras betydelse af
uppenbarelser. Svedenborg t. ex. var fullt på det klara med, att hans syner ej
uppfattades med det yttre ögat, och att det var hans egen själ, som omsatte
änglarnes språk på mänskligt tungomål, och ändå fattade han som bekant
både sma syner och hörselhallucinationer såsom gudomliga uppenbarelser.
Också finnes i själfva verket så mycket underbart kvar i den orleanska
jungfruns historia, äfven sedan den moderna vetenskapen underkastat den sin
kritiska pröfning, att äfven den, som går till dess studium med den fastaste
föresats att bevara sin skepticism, i många punkter ej rätt vet, hvad han skall
tänka.
Vår tyske sagesman anför också åtskilliga fall af fjärrskådning och pro-
fetia hos Jeanne d’Arc, hvilkas historiska verklighet han ej anser sig kunna
förneka. - Så t. ex. berättas i dagboken om Orleans belägring och i jung-
fruns egen krönika, att hon förmått guvernören i Vaucouleurs att låta henne
draga sma färde, emedan hon förutsade nederlaget vid Rouvray den 12 febr.
1429. Och samma dag hade hon för samme guvernör Baudricourt omtalat
det nederlag, som konungen samtidigt led utanför Orleans och hvarom natur-
ligen de naturliga underrättelserna först ett par dagar senare framkomma till
Vaucouleurs. Förf. framdrager dock vissa skäl, som härvidlag något minskar
källornas trovärdighet. Likaså söker han behålla sin kritiska skepticism inför
det underliga igenkännandet af konungen, som Schiller ock begagnat sig af i
I o scenen af första akten i sin dramatiska framställning af den orleanska jung-
fruns historia. Mindre skeptisk ställer han sig däremot inför den uppenbarelse,
som konung Karl VII skall hafva förtrott Wilhelm Gouffier, och hvilken sedan
efter dennes utsago återgafs på följande sätt af hans vän Pierre Sala i dennes
15 I 6 utgifna arbete Hardiesses des grands Rois et Empereurs:
"Gouffier förtäljde mig konungens och jungfruns hemlighet, och han kunde väl känna
till den, då han i sin ungdom varit konungen så kär, att ingen delade sofrum med honom
annat än han. I denna stora förtrolighet meddelade konungen honom de ord, som jungfrun
talat till honom, såsom jag här strax skall meddela dem. Det är sant, att det i hans djupaste
olyckas dagar gick denne gode konung Karl VII så erbarmligt, att han icke visste, hvad han
skulle taga sig till och att han blott tänkte på ett medel att rädda sitt lif. Ty han har varit
öfver allt omgifven af fiender. När konungen nu så tänkte på de ytterligaste utvägar, trädde
han en morgon helt allena in i sitt kapelJ, och då bad han tyst .en ödmjuk bön till Herran,
utan att uttala ett enda ord. Han bad andäktigt, att om han verkligen vore den sanne tron-
arfvingen, ättling af Frankrikes ädla kungahus, och om sålunda riket rätteligen tillhörde honom,
att då Gud måtte bevara det åt honom och beskydda honom och i värsta fal), d. v. s. om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
