Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 20 - Bokanmälningar och litterära notiser - Världens undergång (Camille Flammarion); Den gyllene flaskan (Ignatius Donelly)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bokanmälningar och litterära notiser.
CAMILLE FLAMMARTON: Världens undergång. Bemyndigad öfvers. från förf:s manuskript af
E. S. - Stockholm 1893. H. Geber.
lGNATIUS DoNELLY: Den gyllene flaskan eller berättelsen om Ephraim Benezet från Kansas.
Öfvers. af V. Pfeiff. - Stockholm I 893. Looström & Komp.
En utopi af egendomligt slag är det nyligen på svenska utgifna nya ar-
betet af Flammarion. Författaren, hvars namn redan förut är för den svenska
allmänheten väl bekant, söker här, som vanligt i något fantastisk dräkt, fram-
ställa och besvara den frågan, på hvad sätt den telluriska mänskligheten en
gång skall få ett slut. Trenne sätt framställas såsom möjliga: sammanstötning
med en annan himlakropp (komet), solens utslocknande och jordens obeboe-
lighet i följd af brist på vatten. Af den första eventualiteten befarar författa-
ren ingen katastrof af större betydelse. Naturen känner inga tvära och våld-
samma brytningar, endast en långsamt fortgående utveckling. Härvid an-
märka vi dock blott i föregående, att om detta gäller naturen i det hela, så
gäller det. ej hennes lif på särskilda punkter. Så kan ju en människa t. ex. i
sin mannaålders fulla kraft dö en våldsam död, och den telluriska mänsk]ig-
heten har, efter hvad författaren både här och på andra ställen framhållit, i
förhållande till det hela en ställning mycket analog med den, en enskild män-
niska har ·i förhållande till henne. Ingenting tyckes sålunda hindra, att här
just på denna punkt en våldsam katastrof kunde inträda. H vad solens ut-
slocknande beträffar, så är detta visserligen en tilldragelse, som en gång skall
inträda, men denna tilldragelse ligger enligt författarens åsikt så omätligt långt
i framtiden, att jorden redan dessförinnan måste sotdö, d. v. s. blifva obeboe-
lig genom den tredje af de nämnda faktorerna, brist på vatten. Till vattnets
förminskning skulle nämligen hennes, likasom öfver hufvud planeternas utveck-
ling syfta. Slutet, ett resultat af en mångtusenårig agoni för mänskligheten och
det organiska lifvet på jorden i det hela, förlägges dock så långt i framtiden
som tio millioner år. Dessförinnan har mänskligheten naturligtvis många öden
att genomgå, och inom denna period faller hennes egentliga höjdpunkt. Vin-
kar och häntydningar om dennas beskaffenhet i socialt och allmänt kulturaf-
seende gifvas äfven, ehuru mycket skizzerade och svåra att till sin egentliga
innebörd fasthålla. Det gäller äfven här, hvad vi en gång sagt om utopier i
allmänhet, att de näppeligen kunna gifva en bild af lifvet i det hela. Blott
vissa älsklingstankar eller privata åsikter hos författaren framträda på en bak-
grund, som öfver hufvud är det nuvarande mänskliga lifvet, hvilket blir så
mycket egendomligare, när blicken riktas framåt öfver milliontals år. För för-
fattaren är det emellertid astronomien, som spelar hufvudrollen. Vi få t. o. rn.
höra talas ej blott om en astronomisk tideräkning (när bland människors barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
