Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Harald Hjärne: Rysslands äldsta tsardöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
RYSSLANDS ÄLDSTA TSARDÖME. 3
fri talan inför tsaren och bör, liksom i det moskovitiska riket på I 5- och
I 600-talen, vara representeradt, enligt naturliga samhällsklasser eller stånd,
genom en riksdag (zemski.f sobor, egentligen »landssynod», såsom det histo-
riska namnet lyder). Någon konstitutionell inskränkning af statsmakten
får dock på inga villkor komma i fråga, än mindre något slags parla-
mentarisk organisation efter olycksaligt västerländskt mönster.
Onekligen har Rysslands häfdaforskning under slavofilernas inflytande
vunnit i varmare intresse och idealistisk hållning. Men ju mer de verk-
liga källorna hunnit offentliggöras och bearbetas, dess tydligare har det
visat sig, att den ryska statsutvecklingen haft ett helt annat förlopp än syste-
mets upphofsmän velat tänka sig och deras efterföljare ännu vilja erkänna.
Det är sant, att äfven i Rysslands historia ideer, ej blott roflystna-
dens och maktbegärets intressen, hafva gjort sig gällande, och att sär-
- skildt de kyrkliga, de religiösa sträfvandena haft en genomgripande be-
tydelse för hela samhällslifvets gestaltning. Men dessa historiska ideer,
de forntida ryssarnes och slavernas tänkesätt, få ej mätas efter modern
romantisk måttstock. Och helgonlegenderna, som visserligen i sin mån
återspegla dessa tänkesätt, måste granskas enligt den nyktra kritikens och
den jämförande historiska betraktelsens metoder.
* *
Ett af de viktigaste och intressantaste problemen i Rysslands histo-
ria handlar om tsardömets uppkomst. Här kunna blott några antydningar
gifvas om dess tidigaste förutsättningar och första återskimmer, så att
säga, på rysk mark. ·
Det gäller ej blott en antikvarisk titelfråga, utan en institution, som
har satt sin prägel på Rysslands statsskick.
Titeln tsar (som på svenska bör skrifvas helt enkelt med ts, ej på
blandadt polskt-tyskt sätt med cz) är numera hvarken den officiella stilens
eller det vanliga bildade riksspråkets benämning på ryska rikets härskare.
Han kallar sig visserligen bl. a. äfven efter gammal moskovitisk sed tsar
af Kazan och Astrachan (hvarmed häntydes på de undanträngde tatar-
kanerna, som fordomdags verkligen voro och kallades Rysslands tsarer),
äfvensom, för att undvika det historiska polska konunganamnet, också
polsk tsar. Häraf synes, att tsarnamnets klang nu för tiden sjunkit på
den reglementerade monarkiska rangskalan. Såsom hela ryska rikets
suverän heter de rättrogne tsarernas efterträdare imperator ända från
Peter den stores tid (I 72 I, då den »regerande» senaten gaf honom titeln
efter freden i Nystad såsom den högste västerländske härskarens, den
tysk-romerske kejsarens vederlike). Han tilltalas på ett enklare sätt med
den gamla ryska benämningen gosudar, »herre» (motsvarande det franska
Sire), och han omtalas också under samma beteckning, äfven i skrift och
tryck, när en strängare etikett ej behöfver användas. Tsar brukas i våra
dagar blott af allmogen eller när man vill uttrycka sig på gammaldags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
