Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Harald Hjärne: Rysslands äldsta tsardöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
RYSSLANDS ÄLDSTA TSARDÖME. I I
hos innehafvaren~ om det också räknades för en personlig utmärkelse att
vara en porphyrogennetos, att va·ra född i den vigda kejsarmnans purpur-
klädda (eller porfyrbonade) palatsgemak. Makten och glansen kunde, innan
,diademets tyngd blifvit pröfvad, ägga trotsige fältherrars och vasallfurstars,
grekers och barbarers ärelystnad. Usurpationer med åtföljande skräck-
scener och samhällskriser voro icke ovanliga, ehuru ej så tätt förekom-
mande som fordom i det hedniska Rom. Själfva institutionen hade, oak-
tadt inga fixerade former funnos för succession eller val (huru skulle den
Helige Andes utkorelse kunna bindas genom mänsklig kontroll?), en inre
hållfasthet, som städse på nytt gjorde sig gällande och främjade krisernas
-i allmänhet snara lösning. Denna institution omgafs af andra samver-
kande, stödjande, men alltså i viss mån inskränkande institutioner: det
.ekumeniska patriarkatet (som ingalunda var blott ett viljelöst redskap för
kejsargodtycket), synkletos eller senaten, den systematiskt ordnade byrå-
kratien. Och för att undgå våldsamma brytningar eller bistå en under-
målig förmåga på tronen tog man ofta sin tillflykt till samregentskapet,
•
det kollegiala kejsardömet efter Antoninernas och Diocletiani, Konstantins
•
och Theodosii föredöme.
Det kejserliga ämbetets uppgift symboliserades och understöddes
likaledes genon1 dess kyrkligt-liturgiska yttre omklädnad. Kröningen (en
konstantinopolitansk uppfinning från det femte århundradet) förrättades
-i nära öfverensstämmelse med biskopsvigselns ritual, fastän med större
:.ståt. Och i själfva verket intog kejsaren en halft prästerlig, i vissa fall
rent af munklik ställning, var, så att säga, urbilden f~r en stormästare i
västerlandets långt efteråt tillkomna riddarordnar. Hans palatsbyggnader
,utgjorde en komplex af kyrkor och kloster, vestibuler och praktsalar med
helgade sinnebilder. Hans och hans hofstats högtidsdräkter, ceremonierna
,,och processionerna, när det kejserliga majestätet framträdde i all sin glans,
-
erinrade om altartjänstens utstyrsel. Den sorgfälligt utarbetade etiketten
vid audienser och fester häftlades strängt som ett slags mystisk kult och
helig vetenskap, men tillika som en riksviktig inrättning, hvars impone-
,rande verkan på barbarernas sinnen man väl förstod att uppskatta. Lik-
väl hämmades en kraftfull kejsares ver~liga pliktutöfning ingalunda af dy-
lik~ ritualistiska skrankor, när han t. ex. drog ut att tukta hedningar och
kättare i spetsen för den »kristusälskande» hären.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>