Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hulda Lundin: Hvad jag såg i Amerika. Föredrag hållet i Nya Idun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad jag såg i Amerika.
Föredrag hctlkt i Nya Id u n den 3 Februari 1894,
Om någon af Er, mina damer, skulle tycka, att det redan skrifvits
och talats så mycket om världsutställningen i Chicago och om de i före-
ning med nämnda utställning anordnade kongresserna, att man börjar blifva
trött därpå, så vill jag uppriktigt säga Er, att jag härutinnan fullkomligt
delar Er åsikt. Och till min ursäkt för att jag det oaktadt nu upptager
detta ämne, kan jag blott anföra, att det sker på uppmanz’ng.
Af alla de kongresser, jag sistlidne sommar deltog uti i Amerika, in-
tresserade mig naturligtvis mest kvz·nnokongressen.
Jag skulle som motto för kvinnokongressen i Chicago vilja sätta Stuart
Mills ord: » The women-’s hour has struck». Det låg t. ex. något beteck-
nande redan i detta, att kvinnokongressen började raden af de 100-tals
kongresser, som sistlidne sommar höllos i Chicago i Art Palace, en byggnad
som omfattade, utom två särskildt för kongresserna byggda salar, hvardera
rymmande cirka 3,000 personer, omkring 20 mindre föreläsningssalar.
Styrelsen hade fruktat, att kvinnokongressen icke skulle kunna fylla
denna kolossala byggnad, men det visade sig redan de första dagarne, att
man i det fallet misstagit sig. Intresserade män och kvinnor fyllde nämli-
gen icke blott alla salar och korridorer utan äfven trappor och förstugor.
Under sådana förhållanden kunde man ej gärna tvifla på allmänhetens in-
tresse för kvinnokongressen.
Föga mindre tycktes pressens intresse vara för saken i fråga.
Naturligtvis fanns det tidningsorgan, som behagade håna kvinnokon-
gressen, men de flesta tidningar och däribland främst Inter Ocean) Chz"cago
Trz’bune och Herald innehöllo dagligen noggranna redogörelser om för-
handlingarne. Och porträtter af kongressdeltagarne jämte biografiska upp-
gifter kunde man också dagligen få fröjda sig åt. Också kringsvärmades
vi, kongressdeltagare, i Palmer House formligen af såväl manliga som kvinn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
