- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Fjärde årgången. 1894 /
31

(1870-1940) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hulda Lundin: Hvad jag såg i Amerika. Föredrag hållet i Nya Idun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HVAD JAG SÅG I AMERIKA.
liga reporters. Och nästan alla tider på dygnet syntes vara lämpliga för
dessa efter nyheter törstande själar. Som exempel vill jag anföra följande:
En afton då jag vid r r-tiden, trött efter dagens mångahanda bestyr, stod
halffärdig att gå till sängs, knackade det på min dörr. Jag öppnade. En
af hotellets uppassare sade, i det att han öfverlämnade ett visitkort, att en
herre från Chicago Tribune utbad sig ett samtal och väntade mig i förma-
ket. Efter någon tvekan bad jag, att den ifrågavarande herrn skulle åter-
komma följande morgon. Men detta kom jag att ångra. Jag blef nämligen
tidigt följande morgon kallad till ett extra sammanträde. Då jag återkom
från detta, fann jag ett nytt visitkort från samme herr~, och följande dag
stod mitt porträtt och mitt namn i Chicago Tribune, men inte ett ord mera.
Hvad som icke minst bidrog till att göra kvinnokongressen till som-
marens glanspunkt var den förträffliga ideen att inbjuda alla de utländske
delegerade att som gäster under hela kongressen bo på Palmer House;,
ett af de förnämsta hotellen i Chicago. Denna storartade gästfrihet utöfva-
des af föreningen Natz’onal Counczl oj U7
omen oj the Unz’ted States. På
Palmer House utbyttes tankar och åsikter, där knötos vänskapsband, starka
nog att räcka för lifvet. Ja, det var en förbrödrz·ngstz"d, som säkerligen
ingen af deltagarne någonsin kommer att förgäta.
Hvad nu utbytet af själfva kongressen beträffar, så bestod det uti
ökadt vetande genom de intressanta förhandlingarna och framför allt uti
djupa z·ntryck aj framstående personligheter.
. Som kongressens förhandlingar snart komma ut i tryck, så vill jag
förbigå dessa och i stället fästa mig vid några af de mest framstående
personerna.
Man märkte strax att två generationer, en äldre och en yngre, här
voro representerade. Och det var inte utan att gråhårskvinnorna voro de
intressantaste. Man blir, som bekant, tidigt gråhårig i Amerika. Det ut-
märkand~ för de äldre ledande damerna var: djupa z·nsz"kter och stor erfa-
renhet.,- och för de yngre: mycken energi och en synnerligen stor organz·sa-
tionsförmåga.
Det af förstående och sympati" präglade samarbetet mellan de äldre
och de yngre banerförarne _lämnade intet öfrigt att önska.
Som president vid kvinnokongressen fungerade den unga, vackra, rikt
begåfvade Mrs _Potter Palmer. Hon innehade samma befattning vid alla
. . .
de öfriga kongresserna. Det fanns nämligen vid hvarje kongress en sär-
skild afdelni_
ng, som sköttes af damerna. Därjämte presiderade Mrs Potter
Palmer vid den kvinnliga afdelningen på världsutställningen. Och alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 20 00:44:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1894/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free