Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hulda Lundin: Hvad jag såg i Amerika. Föredrag hållet i Nya Idun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 HVAD JAG SÅG I AMERIKA.
Guvernören i \Vyoming, där kvinnorna ägt politiska rättigheter redan
ett fjärdedels sekel, försäkrade mig, att hans stat var, just på grund af
kvinnans likställighet med mannen, den · lyckligaste i Förenta staterna.
»Hvarför följa då icke de andra staterna ert exempel», invände jag. »De
komma att göra det, det är blott en tidsfråga, när det kommer att ske»,
svarade han. - Sedan detta samtal fördes, är Colorado eröfradt. Newyork
och Kansas hoppas man vinna inom kort tid. Och utsikterna för en full-
ständig seger ökas naturligtvis, ifall ryktet är sant, att republikanerna,
som med all sannolikhet återfå sin makt vid nästa valperiod, satt kvinnans.
politiska rättigheter på sitt program.
Vid sidan af Susan Anthony stod Lucy Stone.
Då man såg denna lilla, gamla, gråhåriga dam med det godmodiga
leendet på sina läppar, kunde man knappt föreställa sig, att man hade
framför sig en veteran, hvars hela lif varit en oafbruten kamp för slafvar-
nes och kvinnornas frigörelse. För henne betydde kvinnans rösträtt: plats
för kvz’nnan i· samhället, på det att hon må kunna bidraga tz’tl att göra
mänskligheten bättre och lyckligare än den är. »JJ!ake the world betten>
var Lucy Stones sista ord, kort förrän hon dog.
Vid kvinnokongressen, som hölls några veckor före Lucy Stones död,.
inledde hon följande ämne:
»Remz’nz’scences oj Early Dress Reform.»
Salen var ända till trängsel fylld. Alla ville se och höra Lucy Stone,
som, ehuru hon stod på platformen, endast kunde synas från de främsta
bänkraderna. »Stig upp på bordet», hördes en röst utropa. Härpå sva-
rade Lucy Stone godmodigt: »Det skulle jag gärna göra, men som jag
nyligen varit sjuk och mitt hufvud ännu är klent, fruktar jag, att jag skulle
komma ned från bordet hastigare än jag själf och mina vänner skulle
önska det.»
Efter detta ~elt ·nationella intermezzot blef det lugnt i salen, ·så att
Lucy Stone kunde börja sitt anförande.
Humoristiskt berättade hon, huru hon i" sin ungdom i tre hela år
burit den bekanta B!oomerdräkten. Aldrig hade hon känt sig bättre till
kroppen och sämre till själen. Öfverallt hade hon mötts af hån. Och då
hon slutligen insåg, att detta icke blott drabbade henne själf utan äfven
hennes lifsgärning, beslöt hon att krypa in i sina gamla kläder igen. Därför
ser Ni mig i dag utan reformdräkt, sade hon sorgset. Hon slutade sitt anfö-
rande med uttalandet af den förhoppning, att de unga damer, som nu tagit
saken om hand, skulle lyckas bättre i sina sträfvanden än hon hade gjort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
