Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Karl af Geijerstam: Leo Tolstoys nyaste arbete. Le salut est en vous
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 LEO TOLSTOYS NYASTE ARBETE.
Så mycken sanning om ett väsen, så uppfylldt af motsägelser som
människan, denna Tolstoys sats, att blott det ouppnåeliga har verkljg
kraft öfver hennes sinne, än innebär, torde det dock vara tvifvel under-
kastadt, om hans tillämpning är verkligt praktisk. Det är nämligen en
annan känsla, som finnes inom människan, hvilken säkerligen är lika be-
rättigad som hennes känsla af andras rätt och hennes egen orätt, hvilken
senare känsla Tolstoy uppenbarligen åberopar och hvilken skulle mana oss
att »gifva allt åt de fattiga, att lefva absolut kyska, att öfvergifva hustru
och barn» (jfr sid. 105); och denna andra känsla, som jag vill hänvisa till,
det är känslan af ens egen rätt att lefva fritt och vårt ideal af ett skuld-
fritt, glädjefyldt lif, som icke kränker andras lika rätt. Uppenbart är ju,
att om vi skulle fylla vår själ med Tolstoys ideal, så skulle vi hvarje timme
.och stund känna, att vi handlade orätt. Vi skulle aldrig hafva det glada,
fria medvetandet af relativ skuldfrihet.
Tolstoy framställer sina läror om uppoffring, underkastelse, kufvandet
.af alla animala begär, uppgifvand~t af personliga förbindelser af aHa slag,
särskildt af familjeförhållanden, såsom blott ieeal, hvilka äro för aflägsna
för att nås helt, men hvartill man skall sträfva.
I många fall är ett sådant_, aflägset ideal godt att hafva, och dess
tillvaro inom mig behöfver ej förstöra eller nedsätta min bättre varelse,
därför att jag icke kan nå det. Så t. ex. kan jag hafva en djup känsla
och ett klart medvetande därom, att begär efter medmänniskors beröm icke
är ett godt motiv, emedan jag känner att själfva mitt sträfvande efter något
godt blir både djupare, intensivare och varaktigare, om det ej kräfver
denna extra stimulus i yttre erkännande. Det synes mig därför naturligt
att en människa, som odlar sitt andliga jag, sätter upp för sig som ideal
.att arbeta för hvad h011 anser vara det rätta utan hänsyn till huru det
upptages af världen. Men det torde vara uppenbart, att sådan människan
-
en gång är, om hon är litet kritisk, hon snart sagdt hvarje timme och
.stund skall känna sig afvika från detta ideal i enstaka tankar, känslor, ord
och handlingar.
Men detta är dock något helt annat än att fela mot Tolstoys ideal,
t. ex. det af absclut kyskhet, som han uppsätter. En ung man har kanske
det starkaste kraf efter renhet och felar stundom däremot, men hans per-
son behöfver däraf alls icke taga afgjord skada, i det att han kan åter-
vmna sin själfaktning, trots att han handlat mot sitt ideal. Men om han
anser hvarje könslig förbindelse lika orätt, och ändock drifven af hvad den
unge mannen oftast förnimmer som just ett uttryck af hans begär efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
