Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Karl af Geijerstam: Leo Tolstoys nyaste arbete. Le salut est en vous
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEO TOLSTOYS NYASTE ARBETE. 43
renhet, ingår ett äktenskap för hela lifvet, så innebär detta, såsom det
synes mig, ett absolut afsägande af hans ideal af den absoluta kyskheten.
Ty äktenskapet är en handling, som är kontinuerlig, och han skall hvarje
dag och timme känna det som en plikt mot idealet att - öfvergifva hustru
och barn. I ett sådant fall hjälper icke att tala om att idealet är oupp-
nåeligt, ty här har man att göra Jned en kontinuerlig handling. Hvad lif
skulle det vara att lefva bland hustru och barn, hvilka ens naturliga känsla
bjöd att älska, föredraga framför andra, arbeta för och ägna all möjlig
vård, under det att ens känsla för idealet bjöd en att öfvergifva allt sam-
mans? Detta är för visso en öfverdrift, en lära, som ej passar för lifvet, om
än aldrig så fyndiga ordvändningar och rika bilder brukas till dess försvar.
Tolstoy begagnar bilden af den som vill ro öfver strömmen. Jag
accepterar den. Jag förnekar, att hans sätt att komma öfver är att ro 1
båge öfver floden. Om man skulle följa hans metod, skulle man sitta och
kafva rätt emot strömmen och aldrig komma ur fläcken.
Dessutom - har icke den kristna utvecklingen visat oss bilden så
väl af människor utan alla ideal, som af sådana med ideal, som de aldrig
kunnat följa, och hvilka därigenom småningom ledts till det mest lumpna
hyckleri och brist på själfaktning. Af det förra slagets människor har det
i alla tider funnits sådant öfverflöd, att alla exempel torde vara obehöfliga.
Sådana äro de »ljumma», som Dante kallar dem, och sådana hafva funnits
i alla tider, under alla åskådningar.
Verkningar af det senare slaget ser man i många kyrkors och sekters
utveckling. Hur föga motsvarar vanligen en stor religiös rörelses utveck-
ling dess stiftares syftemål? Inom den första generationen., som, äfven den,
_
ger tusende medgifvanden åt krafven af de faktiska förhållanden, hvarunder
den lefver, kan det ideellas fana hållas högt, men när 50-roo år gått,
inträder vanligen det världsliga sinnelag, som utmärker den stora hopen.
Rent af typisk i detta hänseende finner jag Kjellands skildring af Hau-
_
gianernas utveckling (Skipper Worse). Hur lefvande gör han icke, att när
den första kärlekens dagar gått förbi, taga girighet och i allmänhet begäret
efter denna världens goda småningom7 men obönhörligt ut sin rätt. Sektens
rnedlemmar voro afsöndrade från andra samhällsmedlemmar, men i stort
sedt ledo de af samma laster, som besmitta hela samfundet.
Och hvarpå beror detta annat än därpå, att de sedliga ideal, som
bekännas, icke allmänt eftersträfvas af hjärtat. ))Herre gud, vi äro icke
som vi borde vara» ·- så lyder deras ofta upprepade syndabekännelse
hvilken dock icke leder till något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
