Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Karl af Geijerstam: Leo Tolstoys nyaste arbete. Le salut est en vous
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEO TOLSTOYS NYASTE ARBETE. 47
den allmänna opionen, hvilken han anser skola efterträda det nutida sam-
hällets lagliga makt öfver individer, hvilka kränka samhällets eller enskil-
das intressen. Man frågar sig här ovillkorligen: h vart har här T olstoys
stora lifserfarenhet tagit vägen? Vet han icke, att mord, bedrägeri, lögn,
förtal m. m. allmänt i teorien förkastas af allmänna opinjonen; att kanske
just de personer, som mest äfven i sitt inre fördöma en last, kunna i hand-
landets ögonblick öfverväldigas och handla alldeles tvärt emot sin teoreti-
ska öfvertygelse? Hvad hjälper det allmänna antagandet af en sådan lära
som den, att man icke skall begagna våld, då människans sinne är så föga
utbildadt, att hon knappast skulle märka sitt öfverträdande af satsen? Att
få en mängd människor att tro på och hylla Tolstoys satser, det torde icke
i vår tid vara svårt. Det går säk~rligen lika lätt som att värfva anhängare
till sådana i intellektuelt hänseende monströsa läror som teosofernas eller
spiritisternas. Så orimlig torde ännu ingen teoretisk lära varit, att den ej
fått anhängare, men hur många skola de blifva, som verkligen följa läran?·
Och om denna lära omfattades i teorien af ett större samfund är det så
säkert, att dess medlemmar blefvo förändrade i hast till sina hjärtan? Snart
skulle säkerligen, sedan den första kärlekens tid flytt, det gamla hjärtat
uppenbara sig, och man skulle få bevittna samma föga uppbyggliga skåde-
spel, som våra kristliga stater uppvisa. Tolstoy uppvisar med sin vanliga
skarpa iakttagelseförmåga, den oerhörda motsatsen mellan tro och lif i
våra moderna samhällen. Trots tusenårig predikan af kärlekens religion
synes vårt samhälle endast helt obetydligt hafva skridit framåt i det verk-
liga reela erkännandet af de smås, de fattigas och förtrycktes rätt. Och
har det icke alltid varit så, att långt sedan en lära blifvit erkänd, lefver
det sinnelag kvar, som stiftade den äldre lagen? Hur länge utöfvades icke
blodshämden, sedan den enskildes rätt att med våld skaffa sig rätt officiellt
erkänts, ja, lefver den ej ännu i duellen, hvilken med stor förkärlek om-
huldas af den allmänna opinionen i vissa länder, trots den hyllade läran,
att den enskilde ej får med våld skaffa sig rätt? Och T olstoy tror ändockr
att man icke skall frukta, att det skulle behöfvas nya 1900 år för att i
människosläktet inplanta och få frukt af en sådan lära som den »I skolen
icke stå det onda emot! » Människorna hafva ju ej ens lärt sig att icke
själfva söka skaffa sig rätt med våld, utan hänskjuta sina tvister till per-
soner, som kunna vara oväldiga.
Men diktaren-optimisten Tolstoy har ock haft stor del i formulerandet
af hans satser. Vid äldre år kom författaren till klarhet om det elände,
midt i hvilket han lefde kräsligen, och hans hela inre uppreste sig däremot:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
