Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Karl af Geijerstam: Leo Tolstoys nyaste arbete. Le salut est en vous
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEO TOLSTOYS NYASTE ARBETE.
draga sig för att spänna bågen för högt. Säkerligen skulle hundradelen af
de omkostnader, som nu nedläggas för militära ändamål vara tillräckliga
för de syften, hvartill Tolstoy påstår regeringarne hafva armeer, nämligen
att underkufva folket själft.
För öfrigt hör Tolstoys afhandling om kriget till det intressantaste af
hvad han i sina sociala skrifter åstadkommit. Dess verkan är af samma
slag som hans bok Hvad är att göra. Liksom denna är ett mänskligt hjär-
tas nödrop vid åsynen af det sociala eländet i världen, är afhandlingen mot
kriget en anklagelse mot de onda makter inom samhällena, som leda till
blodiga sammandrabbningar mellan folken. Det är med ett sådant djupt
allvar och ett så äkta patos, som dessa anklagelser framställas, att läsaren
- kanske för första gången i sitt lif - får en verkligt liflig känsla af och
insikt om det för mänskligheten förnedrande i allt krigsväsende och det
fasansfulla att lefva i en tid, då å ena sidan så många stora humanitära
sträfvanden äro lefvande, och å den andra en stor del af folkens kropps-
liga och andliga krafter måste förspillas på krigstjänst, och då hvilket ögon-
blick som helst folken hotas att få årtiondens välmåga förstörd på några
veckor.
Ett annat exempel på Tolstoys okritiska ifver, då det gäller att för-
svara hans sak, finner man i hans ofta uttalade förhoppning, att om blott
ett fåtal följer Jesu bud (sådana som Tolstoy framställt dem) skola alla snart
i sig upptaga den nya sanningen och följa den. »lVIänniskorna», säger han,.
»tillägna sig en sanning icke blott genom att till följd af profetisk intuition
eller lifserfarenhet ana den, utan äfven på så sätt, att när denna sanning
blifvit i viss grad spridd, personer af en lägre bildningsgrad omfatta den-
samma 1 ett enda slag blott och bart till följd af det förtroende, som de
hafva till dem, som förut hyllat den och tillämpa den på lifvet. » (Jfr
sid. 263).
Såsom en snöboll som rullar utför en sluttning och småningom växer
till en lavin, så skall, menar T olstoy, denna rörelse från en ringa början
utvidga sig, så att all världens folk genomsyras af den nya sanning, som
han tror vara grunden till allt lif.
T olstoy synes dock här förblanda tvenne vidt skilda saker: nämligen
det yttre erkännandet af en sats såsom sanning och dennas lefvande upp-
tagande i människans inre. Människor kunna i allmänhet tämligen lätt
förmås att acceptera en sats, men detta är något vidt skildt från att få dem
att lefva efter en omfattande sederegel. Det ser ut som om Tolstoy glömt,
att människor hafva passioner och starka drifter, när han förlitar sig på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
