Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Frans von Schéele: Om drömmarna. Psykologisk skiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 OM DRÖl\11\’IARNA.
Den äldre fysiologien betraktade sömnen antingen såsom ett trötthetstill-
stånd eller såsom en återhämtningsprocess, som ej just tarfvade någon närmare
förklaring, eller man nöjde sig med att helt allmänt sammanställa den med
andra periodiska växlingar i lifsprocesserna. Men härmed kom man endast så
pass långt i förklaringen, att man kunde påstå, att sömnens närmaste orsaker
sannolikt äro att söka i det centrala nervsystemets tillstånd. Men hvilket detta
tillstånd hos hjärnan och ryggmärgen är och huru det i sin ordning orsakas,
dessa frågor uppställdes icke ens på allvar af den äldre fysiologien.
Den gamla åsikten, att sömnen skulle bero på ökad blodtillförsel och
sålunda ökadt tryck på hjärnan, hade visserligen något stöd i iakttagelsen, att
t. ex. med rusets blodöfverfyllnad i hjärnan följer benägenhet till sömn och att
tvärtom blodbrjst i hjärnan ofta föranleder sömnlöshet. Men redan de första
experimentella undersöknjngarna och mera exakta observa6onerna på sömnens
fenomen visade felaktigheten af denna teori. Dur ha m konstaterade sålunda
tvärtom genom iakttagelser å trepanerade djur, att när sömnen inträder hjär-
nans röda färg blir blekare, på samma gång som dess volym minskas; ja, det
sistnämnda kan äfven iakttagas på späda barn, hvilkas fontaneller tydligt sjunka
in vid insomnandet. A andra sidan ökas blodfärgen hos hjärnan, då sömnen
störes eller upphör, och samtidigt vidgas volymen. Detta tyder sålunda på
alldeles motsatsen till den gamla sömnteorien: i stället för på ökadt blodtill-
flöde tyckes sömnen bero på minskad blodmängd i hjärnan; sålunda icke på
lzyperemi, utan tvärtom på a12emi i hjärnan.
Men heller icke den teorin torde vara framme vid sanningen. Det visas
redan genom de ofvan anförda fakta, som tala för den motsatta åsikten. När
man dricker öl på kvällen för att säkrare få sofva, är det ju just genom blod-
tillförsel till hjärnan, som man hoppas på hvilan. Och de flesta specifika sömn-
medel framkalla också hyperemi.
Man har då i stället sökt ansluta sig till den gamla föreställningen om
sömnen såsom trötthetsfenomen. Och det var genom en fysiologisk utveckling
af den tanken, som P r e y er kom till den teori, med hvilken han väckte
uppseende på läkaremötet i Cambridge 1880 och som han ännu i sina senaste
arbeten energiskt förfäktar. - Enligt denna teori beror sömnen på en kemisk
förändring af blodmassan. Under det dagliga arbetet produceras i hjärnan och
.
öfriga organ en sorts »trötthetsämnen», som ha den egenskapen att lätt oxy-
dera. När så intryck saknas, draga dessa trötthetsärnnen till sig syret i blodet
i och för sin oxydering och beröfva därigenom den gråa hjärnsubstansen och
musklerna det syre, som fordras för deras verksamhet. Och detta skulle vara
orsaken till det relativa hvilotillstånd, som vi kalla sömn. Så snart den nämnda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
