Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Frans von Schéele: Om drömmarna. Psykologisk skiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DRÖMMARNA.
oxydationsprocessen nått en viss grad, drages ej längre så mycket syre från
blodet, och allt mindre irritament behöfvas nu för att åter· sätta nerv- och
muskel-väfnaderna i verksamhet, d. v. s. den sofvande vaknar. - Tydligen
kan denna hypotes på tvenne vägar kontro11eras. Är den med verkligheten
öfverensstämmande, så måste 1 :o injektion af trötthetsämnen orsaka sömn, och
2:0 omedelbart aflägsnande af syre från hjärnan medföra sömn. Preyer anser
sig på båda vägarne hafva funnit stöd för sin teori. Han anser, att mjölksyra
innehåller samma ämnen, som de genom tröttheten framkallade, och injektion af
mjölksyra orsakar i normala fall sömn. Och å andra sidan - om man så små-
ningom minskar syremängden i den ]uft, som ett djur inandas, så blir djuret sömnigt.
Trots den bestämdhet, med hvilken sålunda Preyer förfäktar sin hypotes,
har dock ej heller den vunnit någon allmännare anslutning. Mot den talar
flera fakta. Å ena sidan kan ofta sömn vid enformiga sinnesintryck inträda
utan hvarje nämnvärd uttröttning; och å andra sidan orsakas ofta sömnlöshet
just af ytterlig trötthet. Öfverhufvud vore JU långvarig, sjuklig sömnlöshet oför-
enlig med den Preyerska hypotesen. Hos personer, som genom själsarbete
ådragit sig öfveransträngning skulle ju, om någonsin, trötthetsämnen hafva ho-
pats i hjärnan och sålunda benägenhet till sömn i hög grad göra sig gällande,
tvärtemot erfarenheten, som ju gifver vid handen att slik öfveransträngning är
en af de vanligaste orsakerna till sjuklig sömnlöshet.
Större sannolikhet tyckes därför den hypotes äga, som uppställts af Si e-
m ens. Denne sammanställer den normala sömnen med det epileptiska anfallet.
Han förlägger nämligen sömnens fenomen till samma centrum som nämnda
abnorma företeelse, nämligen till den förlängda märgen. Då man sofver, äro
andetagen och pulsslagen långsammare samt värmebildningen och afsöndrings-
processerna minskade. Detta tyder enligt Siemens på, att verksamheten i för-
längda märgen på något sätt är modifierad. Han antager en genomgående
antagonism mellan detta sömncentrum och det vakna själslifvets organ, hjärn-
barken, - en motsats, som en hvar erfarit, då han någon gång kämpat mellan
sömn och vaka. När sömn inträder beror detta på att förlängda märgen seg-
rat i konkurrensen med hjärnan. Mer eller mindre fullständigt »afkopplas» då
hjärnan från den pågående kroppsliga lifsverksamheten. Blott de hjärncentra,
som äro bärare af vissa lägre själsfunktioner, såsom sinnesförnimmelser, minne-
nas ideassociationer, drifter och instinkter samt känsloyttringar, få fortfarande
’\
tillräckligt blodflöde för att på vanligt, ehuru delvis försvagadt sätt kunna funk-
tionera; under det att däremot de delar af hjärnan, som äro centra för det
högre själslifvet, för den klara tanken och den afsiktliga, fria viljan, äro beröf-
vade sin behöfliga näring och därför försatta ur verksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
