Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Hj. Palmstierna: Om arbetareförsäkring. Föredrag hållet i Jönköpings föreläsningsförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ARBETAREFÖRSÄKRING.
under sin garanti en lifränteanstalt, hvilken rikt doterades och ordnades
till de mindre bemedlades förmån. Denna anstalt begagnades flitigt, så
att där somliga år inflöto intill 40 mill. kr. och utbetaltes 20 mill. i lif-
räntor, men den användes dock mycket af medelklassen, hvilket framgår
af bestämmelsen uti I 886 års lag för anstalten, där det bestämdes, att
ingen lifränta fick öfverstiga 800 kr. De frivilliga föreningarne utvecklade
sig emellertid fortfarande, så att de vissa år utgåfvo 20 mill. kr., dels till
själfhjälp och dels till invalidförsörjning, detta dock ofita genom statsan-
stalten, och ser det ut som om nu i Frankrike, där arbetslönerna vanli-
gen äro höga och där arbetaren, som nämndt, ofta är mycket sparsam i
och för sin ålderdom, frågan om arbetareförsörj ningen skulle lösas på
frivillig väg, men under garanti af staten, och möjligen ock med något
bidrag därifrån. Lagar om olycksfallsförsäkring hafva diskuterats I 891
och I 892, men ännu ej Iedt till något resultat.
Kommer man så till Tyskland, så upphörde där 1810 lifegenskapen
uti hela landet samt skråförfattningarna uti flera af provinserna, så att
där af de gamla banden behölls nästan endast de ett halft årtusende
gamla bergverkskassorna med deras lagstadgade tvungna bidrag af såväl
arbetare som arbetsgifvare samt administration af båda parterna; dessa
fingo fortsätta sin välsignelserika verksamhet, som I 878 omfattade 1/4
n1ill. arbetare med ett årligt understöd af 6 mill. kr. till invalider och
änkor’) och blefvo dessa gamla kassor just mönstret för den modernaste
arbetareförsäkringen.
Vid I 848 års Frankfurterparlament framskjöts nog frågan om sta-
tens ställning till arbetareförsörjningen’) men blott för en kort tid; I 854
fick likväl kommunerna rättighet att tvångsvis låta för fabrikerna ordna
kassor, hvilkas antal, vanligen i form af sjuk- och begrafningskassor, ha-
stigt steg. I 869 gåfvos likvisst näringarne den fulla friheten, hvilken också
lifiigt användes under det kolossala uppsving, som de franska milliarderna
straxt efteråt förskaffade den tyska industrien för en tid, men man fann
dock snart, att krafternas fria spel icke alltid hade förmåga att åstad-
komma harmonisk jämnvikt mellan de hvarandra motsatta intressena.
Den nya statsekonomiska skolan, som bildats af flera yngre ansedda ve-
tenskapsmän, framhöll då, att staten var en organisk enhet med skyldig-
het att främja den enskildes väl och med rättighet att med detta mål för
ögonen gripa in uti individernas inbördes förhållanden, och denna lära
fann, vid den tyska statens stora styrka och ideella mål, lätt nog gen-
klang hos de bildade, under det att arbetarne till följd af behofvet ropade
på statens hjälp.
Bismarck, uppfattande situationen samt inseende vådorna för sam-
hället af en alltför långt drifven individuell frihet, framlade ock I 88 r ett
förslag om olycksfallsförsäkring, fast det ej då antogs, men I 883 genom-
drefs obligatorisk sjukförsäkring för 5 mill. handtverkare och fabriksarbe-
tare, samt I 884 en likaledes obligatorisk olycksfallsförsäkring för 10 mill.
fabriks- och landt-arbetare; denna senare betalas uteslutand~ af arbetsgif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
