Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Teodor Frid: Vår kyrkliga indifferentism, dess orsaker och följder jämte ett kort genmäle till herr J. A. Eklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR KYRKLIGA INDIFFERENTISM.
riktningen. Men de enstaka stämmorna förmådde ej framkalla kompakt
motstånd bland en allmänhet, som föredrog laisser-aller-systemet.
I denna den bildade publikens indifferens ligger förklaringen, hvar-
för oppositionen mot de reaktionära strömningarna och krafven på refor-
mer, ehuru uttalade af flere landets förnämsta mest vördade män, och på
senare år understödda af en talrik fraktion af folket, den Waldenströmska
frikvrkan kunnat uträtta så litet på statskyrkan själf och många dess
., ’
ledande män. Prästernas och teologernas obenägenhet att lyssna till var-
ningarna förklaras bäst af deras ställning. Kyrkans tjänare måste söka sitt
stöd inom de lager af befolkningen, son1 äro mest mottagliga för religionen.
Då, som är visadt, den bildade allmänheten till stor del dragit sig från
kyrkan, utgöras dessa hufvudsakligen af den egentliga arbetsklassen. Hos
denna är det religiösa intresset ännu inom vida kretsar lefvande och all-
mänt. Hr Eklund har alldeles rätt i sin förmodan, att om än försöken
att afskaffa den lutherska kyrkan som statsinstitution kröntes af framgång.,
skulle hon dock ej realiter vara försvunnen, hon är därtill allt för djupt
rotad hos vårt lutherska folk. Religionens förkunnare måste därför hos
kroppsarbetarne söka sitt förnämsta stöd och lämpa sin framställning efter
deras föreställningssätt. Men inom detta samhällslager kan man i all-
mänhet ej vänta sig finna de kunskaper, son1 göra individerna fördoms-
fria och benägna för mångsidig uppfattning. Tvärtom håller det egentliga
folket, främst landtbefolkningen, länge på ytterligheterna för att ej säga
utväxterna på sin kyrkas dogmer. Så t. ex. har utbytet i kyrkans böcker
af det skriftenliga ordet dödsriket i st. f. helvetet på vissa håll väckt oro
såsom heterodoxi; och för ej länge sedan blef tjänstgörande pastor i en
landsförsamling anklagad af sina sockenbor, emedan han tycktes förneka
helvetesstraffen. Sveriges allmoge på I 840-1870-talet var i allmänhet
strängt luthersk~ närd af Norborgs, Arndts, Scrivers, Luthers., Schartaus
och Rosenii skrifter, och med en viss benägenhet att ensidigt tolka dessa
Däraf förkastelsedomarna öfver Wallins psalmbok och predikningarna
samt beskyllningen för otro mot äfven allvarliga präster, så snart de icke
framhöllo hyperlutherdomens älsklingssatser. Inom högre samhällslager
härskade den olycksbringande indifferentismen, hvarför prästerna icke från
det hållet kunde finna något stöd mot folkandens ensidighet. Härigenom
tvingades kyrkan i viss mån in på den ultra-lutherska stråten, denna i
stort sedt så olycksbringande vändning. Den aflägsnade henne alltmer
från de bildade samhällslagren, den bidrog att framkalla W aldenströmska
söndringen, och den lutherska tro, som lefde hos befolkningen, var stun-
dom blott ett tomt munväder hos prästerna själfva.
På senare åren hafva tvenne andra förhållanden bidragit att göra
statskyrkan än mera ofördragsam och hyperluthersk. Fruktan för sek-
ternas stigande inflytande förleder henne att än mer hålla på sin egen
maktställning; och Waldenströmska oppositionen mot hyperlutherdomen,
(som han själf tidigare i vissa fall omfattade) har hos många präster blott
ökat ensidigheten. Händelsernas: gif akt! har uppfattats ej som en maning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
