Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Teodor Frid: Vår kyrkliga indifferentism, dess orsaker och följder jämte ett kort genmäle till herr J. A. Eklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR KYRKLIGA INDIFFERENTISM.
att stanna och vända om, utan som en uppmaning att beslutsamt fortgå
på den inslagna banan.
Liksom reformationen i grunden var en demokratisk rörelse och
erhöll sitt egentliga stöd från folket; sammalunda ock den Waldenström-
ska separatismen. Äfven denna är en folkrörelse, som vunnit föga insteg
hos de högre klasserna, ehuru Waldenströms lära i allmänhet långt mera
öfverensstämmer med intelligenspartiets kristendom, där sådan finnes, än
hvad kyrkliga dogmer göra, mot hvilka Waldenström uppträdt. Men
den allmänt spridda kyrkliga indifferentismen, som med förnämt förakt
ser ned på såväl stats- som sektkyrkor, hindrar mången från att göra
klart för sig, hvad frågan gäller, och afhåller äfven sanningskära och tän-
kande personer från att uppträda till stöd för några Waldenströms 1ned
deras egna öfverensstämmande satser.
De frisinnade prästerna inom statskyrkan hafva en svårare ställning
än alla andra. En anekdot må belysa förhållandet. Vid ett högtidligt
tillfälle predikade en yngre teolog, hvarvid ordet Gud icke en enda gång
förekom, men kristologien så mycket ensidigare framhölls. En bland
åhörarna trodde prästen vara en hyperluthersk fanatiker; men alldeles
obefogadt. Mannen hade något år förut hållit ett föredrag om den nyare
bibelforskningens friare åsikter; men för denna s. k. heterodoxi fått upp-
bära så mycket klander af ämbetsbröder och religiösa vänner, att han
däraf antingen öfvertygades eller förmåddes att ställa sig världen lik,
d. v. s. i detta fall predika hyperlutheranismen till behag. Anhängarne
af den moderna teologien angripas hos oss af sin egen kyrka å ena sidan
och vanligen äfven af de antireligiösa partien å den andra och hafva
ringa eller intet medhåll från intelligensvärlden.
Ett nytt bevis på den bildade allmänhetens likgiltighet för kyrkans
stora uppgift och sin egen plikt att främja densamma lämnar senaste
kyrkomöte, vid hvilket några bland lekmannaombuden, just dessa, som
allmänheten äger rätt att insätta i kyrkomötet som motvikt mot möjliga
klerikala öfverdrifter - några bland dessa voro lika om ej mer högkyrk-
ligt sinnade än prästerna själfva. »Plus royaliste que le roi. » Valen af
lekmannaombud skulle icke utfallit så, om intresset för frågan varit större
hos bildningens målsmän.
Prästernas dagliga och stundliga erfarenhet af de flesta människors
behof af auktoritetstro och oförmåga att bilda sig ett eget själfständigt
omdöme bidrager också att göra dem stationära och benägna att hålla på
gamla häfdvunna former och föreställningar. Vi måste alla i de flesta
fall lefva på auktoritetstro, ty bristande tid och tillgångar, förmåga och
tillfälle hindra oss att själfva pröfva sanningen af en mängd uppgifter och
omdömen. Hur skall den, som måste försörja sig själf med strängt ar-
bete, hinna pröfva teologernas olika utläggning af vissa bibelställen och
deras därpå grundade dogmer o. s. v. Därför ser man krafvet på aukto-
ritet för kyrkan eller enskilda ledande män ständigt ligga i fejd med sub-
jektivismen, ständigt åter och åter dyka upp, Luther banbrytaren mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
