Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Edv. Alkman: Anekdot eller konst?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANEKDOT ELLER KONST? 99
uppfostra världen - knäfallet för anekdoten är onekligen ett slags afgudadyr-
kan ·-; men icke dess mindre förefaller mig det inre sammanhanget mellan
anekdotkulten och den kult, till hvilken han förut bekänt sig, nämligen skönhets-
kulten, något oklart och lösligt. Och läser jag riktigt noga igenom den broschyr,
han helt nyligen utgifvit med titeln .11fodern barbarism och hvarur mina inled-
ningscitat äro hämtade, så hittar jag •ändå icke förbindelsepunkten. Skönhets-
aristokraten uppträder där som anekdotdemokrat, och ehuru vissa uttryck erinra
om de förra gudarnas dyrkan~ vet jag ej rätt, om ej den nya attityden är en Apo-
stata’s. På fotstället, där det -otrikoleiska Zeushufvudet slungade hvassa ljung-
eldsblickar under tätvuxna ögonbryn, tronar nu anekdotens anlete med drag,
som äro en blandning af gosse och gubbe, med en sentimental glans i ögon-
vrån och ett mångtydigt leende på läpparne, och bland adoranternas skara
tycker jag mig upptäcka hr Kindborg främst.
Jag nekar ingen att älska och dyrka anekdoten hur mycket som helst,
jag hör själf till hans lifliga beundrare, men jag vill ej, att man skall belasta
honom med uppgifter, som han ej går ut med. Det är just detta hr Heiden-
stam visat benägenhet för. Han har blifvit så bländad af de tjänster, anek-
doten i sin egenskap af historiens tjänande broder emellanåt lyckats utföra,
att han känt sig ädelmodigt böjd för att upphöja honom till skaldens och
konstnärens vederlike och till vetenskapens öfverman. Likt sagans kung har
han blifvit så hänförd af budbärarens budskap, att han vill gifva honom
pnnsessan, sin dotter, i belöning utan att ,tänka på, att bragderna, som satt
hans själ i svallning, varit kämparnes förtjänst, ej budets. Det är denna kung-
liga frikostighet han utöfvar, när han utan vidare ger anekdoten förtjänsten
för relikens värde och samordnar affektion och anekdot, och det är den som
kommer honom att rent af taga sig själf som skald litet för nära, då han i
den mening, som inleder denna uppsats, tyckes böjd att under vissa förhållan-
den gifva anekdoten rangplats framför det konstnärliga. »Om vid ett ting an-
knytas anekdoter och minnen af personer, hvilka sysselsätta vår inbillning
’
kan detta ting i vissa fall inför oss männ_
iskor erhålla ett affektionsvärde, som
synes oss större än dess konstvärde»*.
Det är skäl att stanna ett ögonblick för denna sats. H vad betyder den?
Att människor tycka mer om det anekdotiska än det konstnärliga i ett före-
mål, som äger bägge dessa egenskaper, förutsatt att anekdoten berättar om
"’ Satsen hade ursprungligen, i "Dagens Nyheter" där broschyren först trycktes i ar•
tikelform, en till innehållet mera skärpt formulering, som bestämdare framhäfde, att frågan
verkligen i sak gäller en jämförelse mellan ett tings anekdotvärde och dess konstvärde.
Själfva meningen är fortfarande densamma, trots det försiktiga och förvillande "synes oss".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
