Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - O. Öfverfyllnaden på läkarebanan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfverfyllnaden på läkarebanan.
»För att medicinen må fylla sm bestämmelse måste dess främsta mål
icke så mycket blifva den med större eller mindre framgång förda kampen
mot sjukdomens enskilda yttringar, som icke mera att bekämpa sjukdomens
välde hos släktet)>, yttrade för några årtionden sedan en af våra visaste män*.
Gent emot eller rättare vid sidan af denna medicinens utvecklingstanke
ställer sig den hvardagliga uppfattningen af dess mål, grundad på d_
ess s. k.
historiska eller rättare halft historiska tanke. Denna har fått sitt förnämsta
uttryck i den Hufelandska satsen: »läkarens hufvudändamål är sjukdomars bo~
tande; ju mera han kan komma i tillfälle att fullgöra detta, desto fullkomligare
vmner han målet att bli en mänsklighetens välgörare».
För båda dessa riktningar ligger människans sociala instinkt, parmhärtig-
heten, till grund. Men i afseende på arten af verkningarna skilja sig denna
medkänslas yttringar i två former. Den ena är förutseende eller förebyggande
och söker skapa individens lycka medelst hela släktets vård; den andra for-
men, den tillfälliga eller »t:fänande» barmhärtigheten vill verka omedelbart på
den enskildes lidande. Genom sin tillfällighet och egenskap att vara impulsiv
eller icke ledd af beräkning öfver de yttersta följderna af sina ingrepp äger
~ Denna lärosats, som bildar kärnan i våra inhemska af nutiden allt för ringa beak-
tade medicinska traditioner är grundad på följande tanke: "I sitt teoretiskå sträfvande bibe-
håller ännu medicinen den karakter hon ärft från den grekiska bildningen. Det återstår likväl den
frågan, om hon icke det oaktadt med sig införlifvat någon ifrån kristendomen utgående and-
lig kraft, hvarigenom hon åtminstone i framtiden kan förvandla sig till fullkomlig öfverens-
stämmelse med den högre världsåsikt, som genomtränger den europeiska bildningens inre ...
Den europeiska medicinen hyllar barmhärtighetens bud såsom sin högsta praktiska grund-
tanke. Denna var främmande för grekernas bildning i allmänhet och äfvenså för deras me-
dicin. Då åter denna gnmdtanke omedelbart utgår från kristendomen och innerligt samman-
hänger med ett från samma ursprung härrörande hopp om hela mänsklighetens räddning,
måste den däraf genomträngda och bestämda europeiska medicinen i sin praktiska sträfvan
vända sig emot det mänskliga eländet -
,: dess helhet -och sålunda erhålla en af denna riktning
beroende storartad karakter, som den grekiska medicinen saknade. Att den nyare medicinen
varit denna högre riktning i alla afseenden trogen, vore ett sanningslöst påstående, hviiket
knappt någon torde våga." I. Hwasser: Sydenham I 845.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
