Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Bokanmälningar och litterära notiser - En stor man (Anna Wahlenberg) - Familjen på Haapakoski (Jac. Ahrenberg)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 BOKANl\IÄLNINGAR OCH LITTERÄRA NOTISER.
Kring denne Seth Buhrman har förf. samlat en hel rad andraplans-
figurer, som pa det hela äro godt tecknade. Hildur Skoog, den store man-
nens fästmö, är en mycket sympatisk ungdom, hvars hufvud är fylldt af ideer,
hämtade från 1880-talets litteratur, - ett drag, som kanske är fint tänkt -,
och Valerius, den ädle och högsinte förläggaren, som ger boken afslutning
genom att i sista kapitlet förlofva sig med Hildur, är i det allra närmaste
felfri. Han skulle vara det helt, i romanen åtminstone, om han icke vid ett
tillfälle gåfve Hildur det ur allmännyttans synpunkt betänkliga rådet att slå
sig på boköfversättningar. Synbarligen har han lika litet som hans yrkesbrö-
der i verkligheten ögonen öppna för faran af det ogräs, som i form af dilet-
tantöfversättningar hotar att öfverväxa vår bokvärld. Herrskapet Skoog, Hil-
durs bror och svägerska, äro hyggliga och snälla människor, hvilkas bekant-
skap man tror sig hafva gjort för länge sen, och unga Lena, Seth Buhrmans
dotter i första giftet, är en af dessa outgrundliga snärtor i de mognare slynåren,
som ingen riktigt kommer underfund med, författare och läsare lika litet som
deras egen omgifning.
Anna ,vahlenberg har alltid haft sin styrka i att återgifva det hvardag-
liga. I stilen behärskar hon bäst hvardagsspråket, för hvars tillgångar hon
har öra, och de typer, hon bäst förstår, tillhöra så godt som alltid hvar-
dagsmänniskornas krets. Efter som den sortens människor torde vara i vida
öfvervägande flertal, så har har hon ju härigenom ett ytterst rikt fält att
odla, och möjligen har hon för framtiden som hittills sin gifna plats i vår
litteratur som »de små själarnas» diktare. Icke ens i hennes sista roman
kan man misstaga sig på hennes egentliga område, - boken har en sens
moral, som kanske är oväntad och säkerligen tilltalande för den stora
allmänheten: den häfdar genom indirekt bevisning hvardagslifvets företräden
och hvardagsnaturernas öfverlägsenhet i en skildring, som handlar om »en
stor man». E. A.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
