Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Karl Piehl: Om hieroglyfer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM HIEROGLYFER. 1 55
egentligaste mening hieroglyfiska., den hieratiska och den demotiska skrift-
artens respektive åldrar, så äro ju’) som vi sett’) hieroglyferna äldst och
demotiskan yngst. Men detta hindrar icke, att ännu vid l{risti födelse
alla tre skriftarterna användas jämsides; ehuru deras områden i viss mån
begränsats, så att de egentliga hieroglyferna företrädesvis nyttjas för de
offentliga fasta fornlämningarna och grafvarnas inredning, den hieratiska
skriften för de religiösa och funerära papyrusurkunderna, medan demoti-
skan nu har sin hufvudsakliga betydetse för det praktiska lifvet, t. ex.
affärsverksamheten, den offentliga uppbörden, tullväsendet o. s. v. Be-
tecknande för den skrift- och .språkförbistring, som då rådde i Egypten,
är, att vid sidan af den inhemska litteraturen frodades yppigt en grekisk
litteratur, som lämnat efter sig talrika minnen såväl af hvardagligt inne-
håll, som äfven af mer ästetisk karakter. Vid sagda tid uppkommer
också den yngsta egyptiska språkformen, nyegyptiskan, som ikläder sig
en särskild dräkt, då den bildar sin af grekiska och ett antal demotiska
tecken sammansatta skrift. Nyegyptiskan - eller, såsom den ock kallas,
koptiskan - det gamla hieroglyfspråkets jämförelsevis unga anförvandt,
har varit af allra största betydelse för lösningen af hieroglyfernas gåta.
Några antydningar, om huru man lyckades lösa denna gåta, böra icke
saknas i en framställning om hieroglyferna.
I 3:dje årh. efter Kristus upphörde man, som sagdt, att använda hie-
roglyfer såsom skrift. Från denna tid eller kort efteråt får man sålunda
med visshet betrakta det fornegyptiska språket såsom bortglömdt. Den
yngre anförvandten, koptiskan, lefde fortfarande ett kraftigt lif genom den
rika kristet-religiösa litteratur, som på densamma affattades. Visserligen
förändrades förhållandena väsentligt genom arabernas invasion i senare
delen af 600-talet. Och arabiskan blef genom dekret af år 705 Egyptens
officiella språk. Men många århundraden och svåra förföljelser kräfdes
för att beröfva koptiskan den terräng., hon förvärfvat och ägde såsom de
kristne egypternas och landtbefolkningens språk. Och det är först mot
slutet af I 500-talet eller början af följande sekel, som vi få påstå’) att kop-
tiskan upphört att talas. Från denna tid kan man sålunda anse bandet
mellan det gamla och det moderna Egypten vara fullkomligt afslitet. Ty
att koptiskan fortfarande användts som kyrkospråk och än i dag nyttjas
i denna egenskap, har platt intet att säga, enär mängden bland kopterna
för att förstå sina fäders tungomål sedan århundraden nyttja arabiska
öfversättningar.
Det intresse, som efter renässansens inträde väcktes för forntidslan-
den, sträckte sig äfven till Egypten, af hvars monument åtskilliga under
romarväldets dagar kommit till Europa, särskildt till den forna världshuf-
vudstaden Rom. Det är också utan tvifvel dessa i Rom förvarade egyp-
tiska fornlämningar, som framkallat de första i nyare tiden gjorda försö-
ken att tolka Egyptens hieroglyfskrift. Den ryktbare jesuiten ATHANA-
SIUS KIRCHER från Fulda, bekant för sin ovanliga mångsidighet som
språkkarl, har lämnat det märkligaste bland dessa försök i sitt stora ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
