Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Karl Piehl: Om hieroglyfer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM HIEROGLYFER.
bete Oedipus Aegyptiacus [Rom 1652-54]. Men då Kircher byggde
sitt system på, det redan hos en grekisk-egyptisk författare framställda,
antagandet, att hieroglyferna uteslutande voro symboler och att hvar och
en bland dem betecknade ett särskildt begrepp, slogo hans bemödanden
fullständigt fel. Icke en enda hieroglyf har han lyckats tillfredsställande
förklara.
Mer än 100 år efter Kircher uttalade en .fransman de dristiga
satserna: att hieroglyferna aldrig användts som skrift; att de blott böra
betraktas som arkitektoniska prydnader; samt att, om de egyptiska prä-
sterna, missbrukande massornas lättrogenhet, påstått sig i hieroglyferna
äga en hemlighetsfull skrift, hvartill de ensamme hade nyckeln, så för-
tjäna deras förklaringar, såsom godtyckliga, lättsinniga och fulla af mot-
sägelser, platt ingen uppmärksamhet». Dessa paradoxer, som bära årtalet
1762, funno dock mager jordmån i samtidens medvetande.
Med dansken ZOEGAS jätteverk om obeliskerna (~797) började man
närma sig en sundare metod. Zoega gjorde inga försök att förklara hiero-
glyfernas betydelse, men, rådfrågande de honom tillgängliga monumenten,
samlade han de egyptiska skrifttecknen i särskilda grupper och sökte
ordna dem efter relativ ålder. Redan Zoega formulerade satsen, att hie-
roglyferna delvis äro ljudskrift.
Hittills hade det material af egyptiska monument, som stod forsk-
ningen till buds, varit ganska ringa, hvilket naturligtvis försvårat iaktta-
gelserna. Den stora franska expeditionen till Egypten af år 1798 öpp-
nade en ny a:ra för egyptologien. Hvad man eljest än må säga om denna
härfärds betydelse, kännedomen om det forna Egypten har den främjat
på ett sätt, som gör, att vi lugnt kunna påstå, att utan denna bragd·
egyptologien i denna stund säkerligen ej hunnit hälften af den väg, hon
redan har bakom sig.
Namnen Berthollet, Delile, Girard, Jomard, Monge, Reynier m. fl.
på den skara af vetenskapsmän och artister, som i den franska armeens
spår genomvandrade Nildalen, med musköten eller sabeln i ena handen
och anteckningsboken eller ritstiftet i den andra, förtjäna samma lager-
kröning, som någonsin segrarnes vid pyramiderna och Heliopolis eller
Abukir. Jätteverket »Description de l’Egypte>>, en vetenskaplig frukt af
expeditionen, innehåller massor af afbildningar efter egyptiska monument,
hvarigenom det för första gången blef den bildade världen möjligt att
vinna en riktig föreställning om Nildalens fornminnen.
Dock - slumpen, som nästan alltid spelar in i den vetenskapliga
forskningen, hade en väsendtlig andel i, att den franska expeditionen
fick så oerhörd betydelse för egyptologien. Under skansgräfningsarbeten
i det vid staden Rosette anlagda Fort St. J ulien upptäcktes ett stort
basaltblock, som vid närmare påseende befanns smyckadt med tre olika i
lodrät följd efter hvarandra ordnade skriftarter, af hvilka en, den understa,
var grekisk. Vid pröfning af den grekiska inskriften skönjde man däri
den märkliga uppgiften, att de två öfriga texterna hade alldeles samma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
