Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Johan Mortensen: Edgar Allan Poe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EDGAR ALLAN POE.
smäktande sentimentala, som hela lifvet utmärkte Poes förhållande till
kvinnan, framträder redan här.
Efte~ slutade skolstudier inskrefs han I 826 vid universitetet i Vir-
ginia, hvarest han under ett år studerade gamla och moderna språk. Det
är från denna _
tid som de första vittnesbörd om hans smak för starka
drycker föreligga och det är också ungefär samtidigt som man varsnade
spåren af denna nervositet, som sedan skulle blifva hans följeslagare ge-
nom lifvet. Hvad Reine någonstädes yttrar om Hoffman, med hvilken
Poe i så många afseenden företer likhet, gäller äfven om honom: han
erbjuder lika mycket intresse för läkaren som för kritikern. Säregenheten
i hans originalitet hvilar i viss mån på hans påtologiska natur. Man har
i Amerika under mycken moralisk ruelse utfarit mot detta hans bruk
af stimulantia, men föga bemödat sig att förstå dess orsaker. Och dock
tyder allt på, att han var en af dessa olyckliga, som äro bekajade med
en ärftlig disposition, som gör dem till slafvar under ett begär, en last,
hvars ohygglighet ingen inser bättre än de själfva. Man läse Poes bref*,
läse »The Black Cat», 1>The Imp of the Perverse’> och man får ett intryck af
den fruktansvärda strid, som han hela sitt lif kämpat mot alkoholen -
och länge kämpade han ej utan framgång; under åratal körde han sitt
begär med strama tyglar. Moralisk indignation kan man då ej längre
hysa mot denne man, snarare beundran och medlidande för hur han
kämpat, om ock det var han som slutligen dukade under. Där fanns många
orsaker, som dref honom att i ruset söka glömska: öfverdrifvet själsarbete,
ständiga brödbekymmer, umbäranden af alla slag och slutligen hustruns
sjukdom. Men söker man efter den djupast liggande orsaken, så peka
alla fakta i en bestämd riktning: hans begär efter stimulantia framsprang
ur hans konstitutionella nervösa disposition. Det förtjänar i detta sam-
manhang att nämnas att han äfven hade en broder, som gärna höll sig
till bägaren. Mrs Shew, en medicinskt bildad dam, som vårdade honom
under den sjukdom, som efter hustruns död hemsökte honom, säger att
han äfven vid full helsa led af en skada på ena sidan af hjärnan. Där-
med må nu vara huru som helst, säkert är att begärets patologiska natur
framgår redan af hans sätt att dricka: han dricker sällan, men periodvis
och en barbare) som Baudelaire träffande karakteriserat det: redan I 7-årig
fyller han ett drickesglas med brandy, dricker ur det i ett drag utan att
läppja, som man tager medicin. Detta sätt att dricka är dipsomanens, ej
Bacchusdyrkarens. I senare år utbytte han, åtminstone tidvis, spriten mot
opium och andra stimulantia. Tyder icke dessa fakta på att det är ett
inre ondt han vill fördrifva: abnorma hudsensationer med deras växlande
kyla och hetta, hjärtats oro och ångest, som känneteckna vissa nervösa
skulle vara "To Helen" men "The Sleeper", i hvilken han förevigat minnet af sin väninna och
nekas kan ej, att den senares innehåll bättre passar tillsammans med den berättelse som här
ofvan är antydd..
~ Jfr med denna framställning samtida vittnesbörd och bref, citerade af W oodberry
pag. 26, 100, 132 – 134, 170, 315.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
